30/6 - hemkommen
Sitter i en solstol i trädgården i föräldrahemmet på Österlen, svalorna svirrar. Grönt. Det sorlas från grannarnas middag. Pappa plockar jordgubbar från landet. Mamma vispar grädde.
Är alldeles nyss hemkommen från en vecka på en 36 fotare i södra Kroatien. The yacht week.
Fått vitt hår. Stukat foten efter en stämpling på dansgolvet. Blivit hes. Yogat. Dykt så djupt min kropp klarar av, för att uppleva den ljuvliga känslan av att lungorna expanderar när jag långsamt flyter upp mot ytan. Träffat människor jag vill träffa igen. Träffat människor jag inte vill träffa igen. Rökt alldeles för många cigaretter. Dansat tills stjärnorna suddats ut från himlen. Fått den finaste komplimangen – att jag och min kompis lyser, att i en folkmängd på 300-400 personer så är det vi som syns. Lärt mig några knopar. Varit beredd på att starta hjärt-och lungräddning på en sinnessjukt bakfull besättningsmedlem. Sovit för lite. Sovit gott. Mött en vacker man, med otrolig utstrålning.
Mått bra. Skrattat.
På tåget hem knappade jag av en slump in på den vackre mannens blogg (eller nätskrift som han själv vill kalla den), och hans texter berörde mig verkligen. Han skrev om tankar som även jag själv brottas med, men som jag den senaste tiden bokstavligt talat dunkat bort från mitt huvud.
Hans fina texter inspirerade mig till att börja skriva igen, bara precis för att jag tycker det är skönt. I perioder, huvudsakligen när jag reser, så skriver jag varje dag. En slags (rese)dagbok med alla mina tankar som snurrar just då. Och jag skriver även för att inte glömma. Just nu står jag inför hittills troligtvis den viktigaste resan för mig själv, eftersom just nu står alla dörrar öppna för mig, något jag verkligen har längtat efter, men som jag nu tycker känns väldigt läskigt, nu är det upp till mig att bestämma vad jag vill uppnå i livet. Upp. Till. Mig.
Älskar havet. Jag blir sjuk i själen om jag inte ser eller känner havet varje dag. Una "Rastlös" Billgren på land är Una "Harmoni" Billgren i och på havet, och trots att jag nyss är färdigutbildad, funderar jag på ett karriärsbyte.... Eller kanske snarare en karriärskombination. Något som ska ha med havet att göra.
Men för att man ska kunna uppleva/uppfylla sina drömmar (eller det man tror är ens dröm) måste man ofta offra lite på vägen. Jag har gjort det tidigare och kommer göra det ett tag framöver med jobb. För att uppfylla min nästa dröm behövs pengar, pengar jag ska tjäna i Norge. Imornkväll flyttar jag till Oslo, ska bo tillsammans med två bästa vänner, och jobba med det som jag är utbildad till, samt jobba med mig själv.
Jag anser att om man vill något riktigt mycket ser man verkligen till att drömmen uppfylls. Uppfylls drömmen inte, så har man antagligen inte älskat sin dröm, sin skatt, tillräckligt mycket.
Känner mig nyfiken på livet just nu.
