unab

 

Sedan slutet av augusti ligger nu Dolly tryggt på land på Åland. Masten är av, hon har fått en högtryckstvätt och en stor presenning. Att ta upp Dolly på land var väldigt känslomässigt för mig, jag bara grät och grät och jag var inte alls till någon som helst nytta… Men det som kändes så ledsamt var att jag ville alltid vara på Dolly tillsammans med KalleKapten och segla, vi hade ju haft en så fin sommar och när vi tog upp Dolly så var det liksom slut på det…  

 

På Åland bodde vi hos snälla familjen Sviberg och fick verkligen smaka på lantliv, vilket var väldigt mysigt!

Allt som allt så var vi seglande i drygt två månader. Som jag skrev i förra inlägget (insikterna som kom efter 14 dagars segling), har det såklart plussats på med fler insikter och iakttagelser:

 

Sjöväder i P1

-       Sjöväder-rapporten i P1 blev en lika stor självklarhet att lyssna på varje dag som det är att borsta tänderna varje dag. (Kalle hade tillochmed ställt ett alarm på sin mobil 5 minuter innan sjövädret skulle börja). Sjöväder-rapporten i sig är inte en sådär superbra värder-rapport, eftersom den är ganska diffus. Den rapporterar vindstyrka, vindriktning och sikt, som handlar om väldigt stora områden (hav). Men just att skruva in sjövädret i P1 på radion, blev en helig stund på dagen då allt stannades upp och under 5 minuter tillägnades full uppmärksamhet till P1. Att följa sjövädret överlag med diverse mjukvaror var otroligt essentiell, och vi kunde nästan på ett maniskt vis kolla sjövädret flera gånger i timmen. Man lär ju av sina misstag så att säga… ;)

 

Nyfiken med kikare

-       Ibland blir intrycken på havet få, vilket gör att man med största nyfikenhet tittar med kikare vilken flagga en båt flera hundra meter iväg har, och så kunde vi tala om det en stund. ”Tysk. Han har seglat långt”. ”Fina segel”. ”Tror du han är ensamseglare?” . ”Åh, han har en sån där fin jättevattentät seglarjacka”… Så kunde vi hålla på.

 

Många tyskar

-       Tyskar är tydligen förtjusta att segla i Sverige. Vi mötte betydligt fler båtar med tysk flagg än båtar med svensk flagg, även fast vi då seglade i svenska farvatten.

 

Skeppshundar

-       I gästhamnar har vi alltid stött på minst en skeppshund, skeppskatter förekommer också, men inte lika ofta. Det är alltså vanligt att ta med vovven på seglatsen. Dom är så söta i sina flytvästar!

 

Glad själ

-       En gammal fin vän frågade mig när vi var mitt uppe i seglingen om hur min själ mådde, och jag svarade henne att den aldrig mått som bra som den gör nu. Att segla och verkligen till 100 % ta dagen som det kommer var otroligt skönt, nyttigt och inte minst väldigt kul.

 

The journey itself is the point

-       Att färdas med hjälp av vinden och flytkraften är både opålitligt och ibland inte det mest effektiva sättet att ta sig från A till B på, och ja det tar betydligt mycket längre tid än att exempelvis flyga, köra moped eller i vissa fall att promenera… Men genom att sakta ner farten och växla ner så att säga så får man ju faktiskt se så mycket mer. ”The journey itself is the point” (Alan Watts).

 

Lördag

-       Vi hade lördag alla dagar i veckan.

 

Primitivt vardagsliv

-       Om man jämför med vardagslivet hemma i lägenheten så är det mycket på Dolly som är extremt primitivt, att laga mat är ett projekt, och inte för att tala om att diska… Och det mesta tar säkert minst dubbelt så lång tid på en segelbåt. Men eftersom vi inte haft någon tid att passa så var det bara att omfamna det faktum att det får lov ta lång tid.

 

Skador

-       Man fick antingen nya skrubbsår/skärsår eller blåmärken varje dag. Inte varannan dag utan verkligen VARJE dag. Mest utsatt för skador var fötterna, smalbenen, händerna och huvudet.

 

Inga jämngamla

-       Seglande människor i vår ålder, var ytterst sällsynta.

 

Make it work

-       Vi har fått lära oss under hela ”Dolly-tiden” (under renoveringen och under seglingen) att som Tyra Banks skulle ha sagt: ”Make it work”, och hjärnan fick vara tvungen att hela tiden vara inställd på lösningsorientering.

 

Båtspråk

-       Även fast vi har bott på båt och var seglande i drygt två månader så är det ändå vissa saker som bara inte fastnar, och då tänker jag på själva båtspråket. Rep eller tampar kallas på vår båt för ”band”. Fören heter ”nosen”. Aktern heter ”rumpan”. Knop heter ”knut”. Om vi ser en katamaran heter det ”kattmanndjara” och inget annat. Och när vi förtöjer Dolly med så kallad spring så heter det ”spross” på vårt båtspråk. Huvudsaken är att vi förstår varandra.

 

Vi har verkligen haft en fin sommar! Och vi förstod inte alls det där med att ”sommaren 2015 var pisse-sommar”, visst fick vi lite regn på oss här och där men solen log ändå varmt mot oss varje dag.