unab

Det var ett horse race precis utanför hotellområdet. Dom varma hästarna fick svalka sig i havet.

Kommer tillbringa två nätter på Novotel (=härligt hotell) nu när det är tvådagars uppehåll från surfcampet. Jag har holiday from my holiday så att säga, kroppen behöver lite vila efter tidiga morgnar, mycket sol, mycket ris och tuffa surfsessions. Det sista surfet för detta campet blev minst sagt intressant...

Här i Indonesien så kommer mycket väldigt plötsligt, tex så är det ljust, sen blir det bäcksvart, det är liksom ingen direkt övergång. Och så är det med vädret också. Sol och vindstilla, och så från ingenstans, svarta arga moln, åska, orkanvindar och regn som piskar.

Jag hade precis paddlat tillbaka till båten och satt mig ner å andats ut. Så bakom bergen kommer jättesvarta och jättearga moln. Bahar (kapten och coach) kallar in alla som fortfarande är i line uppen att komma tillbaka till båten. Och i löpet av bara några sekunder kommer orkanvindar och regn som faller så hårt att det gör svinont på kroppen. Regnet gjorde sikten så dålig att man såg typ bara 30 meter fram. Men lika plötsligt som stormen kom, lika plötsligt var den borta igen, när vi kom tillbaka till campet (ca 10 minuters båtfärd) var det blå himmel!

Idag blåste det 21 sekundmeter, som enligt Wikipedia (haha!) räknas som en halv storm, men jag kan lova, det kändes som en HEL ORKAN!!! Om 10 dagar ska det tydligen blåsa 58 (!!!) sekundmeter... Hoppashoppashoppas det inte stämmer! Tills dess håller jag i hatten och håller tummarna att det ändras!

Förresten, potatisarna som odlades i min vänstra armhåla var inte potatisar utan en annan växt... Nämligen svamp (una billgren = fräsch tjej). Så nu med rätt diagnos och rätt behandling ska kantarellerna i armhålan förhoppningsvis snart försvinna!

All good. 

Har varit här i precis en vecka nu, och har fyra veckor kvar. När jag var hemma i Oslo, kändes det som 100 år sen jag var här sist, och nu när jag är här känns det som det var igår.

Jag hade nästan glömt hur"russniga" mina händerna blir efter en liten stunds surf. Hur mitt blonda, spröda skandinaviska hår tovar ihop sig till en enda stor dreadlock så fort det får kontakt med saltvatten. Hur akut bajsnödig man kan bli här (ingen förvarning här inte!). Hur snabbt svettig man blir igen direkt efter en kalldusch. Hur illa en rashguard kan lukta. Hur galet jobbigt det är att duckdivea. Hur obehagligt det är att klä på sig en kall och våt bikini. Hur lätt det är att få "indo-sår" här.

Dock hade jag nästan också glömt hur sjuuuukt kul jag tycker det är att surfa. Hur skönt det är att gå barfota. Hur bra musik Olle spelar. Hur gott det är att äta frukost efter ett soluppgångssurf. Hur otroligt fina människor som bor här som jag verkligen ser upp till och beundrar. Hur brunbrända låren blir. Hur smittosamt Alex skratt är. Hur bra själen mår när den får vara nära hav. Hur mycket alla dom som jobbar här älskar att surfa. Hur mysigt stentrött man blir på kvällen efter att spenderat en hel dag i vattnet. Sen hade jag nästan också glömt hur skönt det är att slippa behöva ha raggsockar och dubbla långkalsonger på sig.

Just nu odlas det små potatisar i min vänstra armhåla = jag har fått skavsår i armhålan när jag har paddlat, som har blivit små svidande varfyllda blåsor och bulor. Potatisarna är under behandling nu, men rakhyveln och deodoranten har blivit bannlysta. Ajajajajaj... Men min högra armhåla luktar iallafall ganska så gott och är helt hårfri.

All good.

Ligger i skrivande stund i en solstol under ett träd på stranden.

Jag kommer ständigt på mig själv med att vara så jävla nöjd! Har ett fånigt leende på läpparna hela tiden! Märkligt vad lite hav, lite sol och en fin omgivning kan göra för ens själ.

Det åskade och blixtrade över Lombok innan idag, jag gillar åska. Mysigt ljud.

En annan sak jag gillar (och nu är jag verkligen inte ironisk) är att vakna till moskéer som ropar på bön! Fint på nåt sätt.

Såg två muränor idag, en vit med svarta prickar och en brun med blå prickar. Muränor ser så sjuuuukt lömska ut, och så tittar dom på en med avsmak som om man vore Hitler eller någon annan hemsk jävel. Såg en havsorm också, vit- och svartrandig. Tycker dom rör sig obehagligt i vatten. Och så en grålila fisk stor/liten som min handflata som la sig liksom på sidan mot mig och vinkade med sin lilla fena till mig. Jag vinkade tillbaka.

Som sagt snorklat ett par gånger idag, är fortfarande våt sedan mitt sista för dagen. Fick se en liten sköldpadda, skalet kanske var 30-40 cm i diameter. Kände mig nöjd att äntligen se en igen! Så jag började simma inåt stranden, och bokstavligt talat nästan krockade med en svinstor sköldpadda som hade två sugfiskar på ryggen, huvudet var lika stort som en knuten mans näve, och skalet kanske 70 cm. Han/hon (=hen?) var påväg utåt, så jag hängde med såklart. Chillade ganska länge i närheten av sköldpaddan (men självklart inte störigt nära). Efter ett tag stannade den vid ytan och tog flera andetag, sen dök den ner i djupet, jag försökte följa med så långt jag kunde. Fridfulla, vackra och speciella djur. Fint.

Sitter på en restaurang nu, och har nyss beställt, håll i hatten... Pizza, med extra mycket mozzarella. Kommer ju käka ris de kommande veckorna så varför inte liksom?

Imorn åker jag till surfcampet på Lombok (yes!) vet inte riktigt hur än, men det löser sig.

All good.

Kom hit på förmiddagen, en väldigt smärtfri och smidig resa, sov mest av tiden, men kanske att det tog allt som allt högst 3 timmar med en fast boat. Annat när jag och Isabell åkte hit den låååånga vägen, 14 timmar tog det... Otrevligt.

Jag har känt mig väldigt obekväm i mitt eget skinn idag, alla är så sjuuuukt solbrända. Och min februarihud är på riktigt mintgrön. Men drog på mig bikinin ändå, och somnade i en solstol (i skuggan tack och lov) tills solen nästan va påväg ner, men hann ändå med att snorkla, tyvärr inga sköldpaddor idag. Sen gick jag på en kvällsyogaklass. Sköööönt.

Antingen är det det glaset vin jag drack nyss som talar, eller så är det att jag faktiskt har fått lite färg idag, för jag känner mig allt lite fräschare. (En parants till mig själv: indonesiskt vin smakar inte gott).

Trodde först jag skulle ha svårt att koppla av efter ha jobbat nonstop sen i somras, men jag har verkligen kommit in i ett semester-mood. Det är en jäkligt skön atmosfär här, verkligen ingen stress och alla är glada!

Imorn ska jag snorkla tills jag ser sköldpaddor!!! Det är väl typ det.

p e a c e .

11/2 framme!

Dags att surfa!!! Kommer vara i Indonesien, eller närmare bestämt på Lombok i 6 veckor. Lämnat fina Oslo med de finaste sambosarna man kan tänka sig i finaste bongo-boet på St hanshaugen. Men surfabstinensen har vuxit väldigt mycket de senaste månaderna.

På en toalett på Gardemoen stod jag och tvättade händerna bredvid en tjej som hade en tydlig kändisaura. Det va "Euphoria-Loreen" kom jag på sen.

Flygresan hit gick bra, förutom att jag satt bredvid en frenetisk nagelbitare från Oslo till Doha. Nagelbitare äcklar mig. Det är i typ samma äcklighetsklass som dåligt bordsskick. Det äcklar mig att nagelbitare omsorgsfullt, ja nästan kärleksfullt, inspekterar sitt nybitna finger för att ömsint välja nästa, och sen sitta och högljutt tugga på dessa bakteriehärder till naglar, HUR KAN MAN NÅGONSIN GÖRA DETTA FRIVILLIGT???!!!

En annan sak jag inte förstår är barnskor med inbyygd pipsula, det är alltså en sko som avger ett hundleksakspipljud vid varje steg barnet tar. Det är även vanligt att dessa pipskor också blinkar vid varje steg. Pip, pip, pip, pip, pip pip. Detta är alltså en fröjd för både öga och öra.

Aja, nog med att vara neggo. Mellanlandade i Singapore, vilket jag hade ingen aning om. Trodde det var Doha och sen direkt till Bali. Men iallafall i gaten i Singapore ser jag en tjej som ser bekant ut. Hon kommer fram till mig och frågar om jag inte heter Una. "Jooo, och du heter ju Klara!" Jag träffar alltså en tjej som var på campet när jag var där sist för lite mer än ett år sen, och ska nu dit igen! Vi splittade en taxi in till Kuta och delade hotellrum. Käkade mie- och nasi goreng till middag, det va sååå gott!

Tidigt imorn åker jag till Gili trawangan, hade tänkt vara där tills campet börjar den 14/2.

Allt gott.

Tyvärr är jag i det närmaste efterbliven när det kommer till att hitta, så bilden nedan visar min strategi att inte gå vilse i Kuta, som för övrigt är som en labyrint...