unab

Just nu lider jag av hemlängtan, vilket gör mig lite små-bitter över hela landet som jag just nu befinner mig i. Jag är väldigt tacksam över mitt jobb (och min lön). Men det är när jag inte jobbar som jag har ångest över att vara i Gjövik. Trivs ju bra på jobbet. Det är alltså när jag är ledig som jag får lite panik (läs: mycket panik). För jag har ju ingenting här - bara mitt jobb och min yogamatta.

                                  vs.        

                                                   (Flaggbilder stulna från Google)


Tänkte dela med mig av lite "kulturkrockar" (egentligen språk-och mat-krockar) som jag iakttagit under min tid här i Norge, samt diverse frustrationer som byggts upp:

• Jag hatar när jag börjar tänka på norska. Jag kommer från Sverige och bör därför också tänka på svenska - på skånska.
  
  
  
• Jag blir bokstavligt talat spyfärdig när jag pratar norska, med kläm-käck melodi och med rullande fucking R. Det ligger helt fel i min ljuva skånska mun. R ska skorras fram - inget annat. Men efter otaliga omsägelser av meningar med skorrande R (men ändå norska ord) så har jag börjat rulla fram R:en med en gång istället. De förstår helt enkelt inte mig annars. (Inget ont om norrmän eller om det norska språket - jag förstår ju att de kanske har svårt att förstå vad jag säger - eller nä förresten, jag ångrade mig - det förstår jag faktiskt inte alls...) För att citera en bekant angående att jag överger de skorrande R:en för att anamma det norska språket: "du säljer din själ lite varje gång". Och det är sant, så sant.

• Det gör lite ont i mig varje gång det helt okontrollerat kommer ett: "ha de" ur min mun när jag avslutar ett telefonsamtal med en svensk.
  
  
  
• Jag brukar äta fil med (hemmagjord) musli med äpplebitar och apelsinklyftor till lunch. Och jag skojar inte nu: - det går inte en enda jobbdag utan att min matlåda kommenteras - "Det där ser inte gott ut". "Du är så sunn". "Äter du inget annat?". "Är det fruktstund eller?". "Går du på diet?". "Det ser surt ut". "Du har alltid så rar (= konstig) mat".
  
  Inte kommenterar jag mina kollegors papperspaket med brödskivor (mackor) som de äter till lunch varje dag (som gärna avnjuts med en Pepsi maxi till). Faktum är att 97 % av mina kollegor äter mackor varje dag till lunch. De äter mackor varje dag (ofta med brunost på) och jag äter musli varje dag, kan vi inte samsas där - "mötas halvvägs", och liksom inse att där skiljer vi oss lite åt. Det är helt okej att alla inte äter samma saker.

                                
                                 Min musli.

• Brunost - är en brun ost (Gudbrandsdalsost) som är extremt populär i Norge. Smaken påminner lite om messmör. Den är väldigt söt, och när man äter en brun-ost skiva så växer det i munnen och det mesta fastnar i gommen. Märkligt...                                                                 
  
                        
                        Brunost.
  
  
  
• När jag får frågan om var i Sverige jag kommer från, och jag svarar Skåne. Upprepar i princip  alla just "Skåne" och härmar mitt uttal som förövrigt inte alls låter så här: [SKAAAUUUÖÖÖNE]. Varför gör de sådär egentligen?

• Det norska språket gör det lite svårt för sig ibland kan jag tycka - de använder onödigt långa ord, exempelvis: rundstykke = bulle, syltetöy = sylt (varför inte bara skippa -etöy?) blötkake = tårta, sukkertöy = karamell, kaffetrakter = kaffekokare, potetgull = chips, olabukse = jeans.

• Nu generaliserar jag utifrån mina egna erfarenheter att alla norrmän har sina älskade bröd (som förövrigt alltid är uppskurna i skivor) i kylskåpet. Jag förstår verkligen inte det. Enligt brödinstitutet.se ska bröd förvaras torrt i rumstemperatur - aldrig i kylskåp, och för att brödet ska hålla sig färskt så länge som möjligt så ska det inte vara färdiguppskuret. (En brödskivare finns i alla norska matbutiker - men jag såg faktiskt en i Sydafrika också).

                        
                       En brödskivare.

• Att man kan hitta val i frysdiskarna i mataffärerna här är helt jävla sjukt och förbannat olagligt!!! Ska fan ringa Sea sheperd så de kan komma hit med sin kulsprutsbåt.

                       
                        Galet!

Ibland rinner bägaren över. Och jag hoppas att min chef inte läser detta eller att mina kollegor kommer ta illa upp (om de mot förmodan skulle läsa detta). Konflikträdd - check!