Summering i text: Sommaren med Dolly
Sedan slutet av augusti ligger nu Dolly tryggt på land på Åland. Masten är av, hon har fått en högtryckstvätt och en stor presenning. Att ta upp Dolly på land var väldigt känslomässigt för mig, jag bara grät och grät och jag var inte alls till någon som helst nytta… Men det som kändes så ledsamt var att jag ville alltid vara på Dolly tillsammans med KalleKapten och segla, vi hade ju haft en så fin sommar och när vi tog upp Dolly så var det liksom slut på det…
På Åland bodde vi hos snälla familjen Sviberg och fick verkligen smaka på lantliv, vilket var väldigt mysigt!
Allt som allt så var vi seglande i drygt två månader. Som jag skrev i förra inlägget (insikterna som kom efter 14 dagars segling), har det såklart plussats på med fler insikter och iakttagelser:
Sjöväder i P1
- Sjöväder-rapporten i P1 blev en lika stor självklarhet att lyssna på varje dag som det är att borsta tänderna varje dag. (Kalle hade tillochmed ställt ett alarm på sin mobil 5 minuter innan sjövädret skulle börja). Sjöväder-rapporten i sig är inte en sådär superbra värder-rapport, eftersom den är ganska diffus. Den rapporterar vindstyrka, vindriktning och sikt, som handlar om väldigt stora områden (hav). Men just att skruva in sjövädret i P1 på radion, blev en helig stund på dagen då allt stannades upp och under 5 minuter tillägnades full uppmärksamhet till P1. Att följa sjövädret överlag med diverse mjukvaror var otroligt essentiell, och vi kunde nästan på ett maniskt vis kolla sjövädret flera gånger i timmen. Man lär ju av sina misstag så att säga… ;)
Nyfiken med kikare
- Ibland blir intrycken på havet få, vilket gör att man med största nyfikenhet tittar med kikare vilken flagga en båt flera hundra meter iväg har, och så kunde vi tala om det en stund. ”Tysk. Han har seglat långt”. ”Fina segel”. ”Tror du han är ensamseglare?” . ”Åh, han har en sån där fin jättevattentät seglarjacka”… Så kunde vi hålla på.
Många tyskar
- Tyskar är tydligen förtjusta att segla i Sverige. Vi mötte betydligt fler båtar med tysk flagg än båtar med svensk flagg, även fast vi då seglade i svenska farvatten.
Skeppshundar
- I gästhamnar har vi alltid stött på minst en skeppshund, skeppskatter förekommer också, men inte lika ofta. Det är alltså vanligt att ta med vovven på seglatsen. Dom är så söta i sina flytvästar!
Glad själ
- En gammal fin vän frågade mig när vi var mitt uppe i seglingen om hur min själ mådde, och jag svarade henne att den aldrig mått som bra som den gör nu. Att segla och verkligen till 100 % ta dagen som det kommer var otroligt skönt, nyttigt och inte minst väldigt kul.
The journey itself is the point
- Att färdas med hjälp av vinden och flytkraften är både opålitligt och ibland inte det mest effektiva sättet att ta sig från A till B på, och ja det tar betydligt mycket längre tid än att exempelvis flyga, köra moped eller i vissa fall att promenera… Men genom att sakta ner farten och växla ner så att säga så får man ju faktiskt se så mycket mer. ”The journey itself is the point” (Alan Watts).
Lördag
- Vi hade lördag alla dagar i veckan.
Primitivt vardagsliv
- Om man jämför med vardagslivet hemma i lägenheten så är det mycket på Dolly som är extremt primitivt, att laga mat är ett projekt, och inte för att tala om att diska… Och det mesta tar säkert minst dubbelt så lång tid på en segelbåt. Men eftersom vi inte haft någon tid att passa så var det bara att omfamna det faktum att det får lov ta lång tid.
Skador
- Man fick antingen nya skrubbsår/skärsår eller blåmärken varje dag. Inte varannan dag utan verkligen VARJE dag. Mest utsatt för skador var fötterna, smalbenen, händerna och huvudet.
Inga jämngamla
- Seglande människor i vår ålder, var ytterst sällsynta.
Make it work
- Vi har fått lära oss under hela ”Dolly-tiden” (under renoveringen och under seglingen) att som Tyra Banks skulle ha sagt: ”Make it work”, och hjärnan fick vara tvungen att hela tiden vara inställd på lösningsorientering.
Båtspråk
- Även fast vi har bott på båt och var seglande i drygt två månader så är det ändå vissa saker som bara inte fastnar, och då tänker jag på själva båtspråket. Rep eller tampar kallas på vår båt för ”band”. Fören heter ”nosen”. Aktern heter ”rumpan”. Knop heter ”knut”. Om vi ser en katamaran heter det ”kattmanndjara” och inget annat. Och när vi förtöjer Dolly med så kallad spring så heter det ”spross” på vårt båtspråk. Huvudsaken är att vi förstår varandra.
Vi har verkligen haft en fin sommar! Och vi förstod inte alls det där med att ”sommaren 2015 var pisse-sommar”, visst fick vi lite regn på oss här och där men solen log ändå varmt mot oss varje dag.
P E A C E <3
8/7 -Insikter efter 14 dagar på havet
Jag har kommit fram till några insikter under våra första 2 veckor på Dolly:
- Det är omöjligt att planera:
Allt handlar om väder och vind och om båten mår bra eller inte. Detta fick vi erfara redan innan vi kastat loss från Oslo. Planen var att ge oss iväg i gryningen den 22 juni, ack nej. På grund av ”mast-problem” med mera blev det istället på morgonen 3 dagar senare. Hade Kalle och jag inte fått hjälp av min snälle bror Tor, hade losskastningen blivit betydligt senare. Just nu är Kalle och jag strandade på Donsö, det är en ö söder om Göteborg. På grund av allt för mycket vind (kuling) och rengrusk så inväntar vi här snällare vindar, vår segelkapacitet klarar en vindstyrka på max 10 meter/sekund.
- Säkerhet kommer alltid först:
Att betala en hamnavgift och bo någerlunda säkert i en gästhamn är alltid en bättre ide än att riskera att bli krossade mot en bergvägg i en naturhamn med Nordanvindar som inte vill vända.
- Jag önskar mig en större segelbåt:
Jag har definitivt fått mersmak, (och Kalle också!) Men det hade ju inte direkt skadat med en större båt… Jag blickar drömskt mot de stora ”vrålåken” till båtgrannar som vi har i gästhamnarna. Dom som glänser fint och som har automatiska ankare i fören, (dom som man själv inte behöver dra upp för hand). Tänk att ha en varmdusch, ugn och rinnande dricksvatten från kranarna. Ja tack! Obs! Märk väl att jag är jätteglad i Dolly, hon har verkligen sin ”primitiva charm”, men det hade som sagt varit skönt att röra sig under däck utan att behöva gå kutryggad, och det hade också varit skönt att lägga sig till kojs utan att madrassen är fuktig för att luckan läcker in vatten.
- Tid över för att tillexempel läsa en bok finns inte:
Jag tog med mig tre böcker som jag tänkte att jag skulle få möjlighet att läsa under sommaren. Det är bara att glömma, eller i alla fall för min del. Jag har svårt att koppla av helt med en bok om det finns andra saker att göra. Och det finns ALLTID saker som behövs fixas på en båt; är det inte att skruva upp någon list så är det att sortera tampar, och är det inte att styra så är det att hålla utkik efter grund och så vidare, och så vidare. Men det stör mig inte och det stressar mig inte heller, inte det minsta.
- Stressen är som bortblåst:
En anledning till att jag är så kär i surfing är att man måste vara 110 % fokuserad på nuet, annars kan det bli farligt, samma sak är det med seglingen, det är helt omöjligt (i alla fall för mig personligen) att tänka över saker som är i framtiden och denna tankeverksamhet som handlar om framtiden är ofta väldigt stressande. Att segla innebär att man tar det som det kommer, våra planer är väldigt luddiga, vilket gör att våra dagar kan fyllas med precis vad som helst. Det känns nästan kliché-aktigt som att ”The sky is the limit”.
- Att få spendera en natt i en naturhamn är lyx:
En natt i en naturhamn slår alla 5-stjärninga hotell-nätter någonsin. Även fast frukosten kanske består av kokt ägg och makrill, och även fast toalettbesöken inte direkt har vikta toalettrulle-ändar, och även fast madrassen kanske är fuktig så finns det banne mig inget som är så lyxig som att ha en spegelblank naturhamn för sig själv och att sedan somna i en vaggande båt i den finaste killens stora famn.
Det var väl det jag kunde komma på just nu, antagligen kommer insikterna att bli fler allt efter som.
kram från oss <3
P E A C E
18/12 - 3/1 Costa Rica
Äntligen och återigen har man ingen uppfattning om vilken dag det är eller vad klocka är. Det är helg varje dag, det är semester!
Josse och jag kände oss ganska blonda när vi stod på parkeringen till hotellet där vi skulle mötas upp med surfakademin. Förväntansfulla, med färdigpackade väskor och deo i armhålan på morgonen dagen efter vi anlänt till San José. Det kom ingen buss... Vi hade tagit fel på dagen! Vi skulle bli hämtade nästa dag istället! Så vi fick en dags extra semester!
Santa Teresa
Otroligt fin strand, och på stranden finns många snälla och söta hundar som kommer fram och hälsar och vill att man ska kasta pinne!
En del surfare här men det funkar fint att surfa längs typ hela stranden vilket gör att det sällan känns trångt eller att man måste kriga för att få en våg!
Surfakademin
I början av veckan så körde jag på min Chilli-bräda, men jag va surf-ringrostig samt att vågorna just då inte var helt optimala för min lilla bräda. Så jag testade att surfa longboard ett par dagar och det är ju faktiskt ganska så skoj! Det är betydligt lättare att fånga lite mindre vågorna och det är kul att trippa fram och tillbaka på brädan. Mot slutet av veckan surfade jag på min bräda igen och det gick sååå bra!!!
Instruktörerna är härliga, snälla och duktiga! Sista dagen hade vi en surftävling: djungelns oupptäckta djur, där man skulle klä ut sig till valfritt djur och även imitera djuret i fråga på brädan i vågorna. Josse tävlade som en vädurs-kanin och jag tävlade som en tupp! Och jag v a n n!!! Jag trodde typ att priset skulle vara en medalj i choklad eller ett diplom, men det var 1000 kronors rabatt på nästa resa med surfakademin! Jag blev sååå glad och min vinst kommer jag självklart att utnyttja!
Josse och jag har efter surfakademin bott på ett schysst bungalow-hotell precis vid stranden. Sängen var lika bred som den var lång, och det låg rosenblad utspridda på lakanet när vi checkade in! Men första natten fanns tyvärrtyvärrtyvärr en oärlig själ som valde att stjäla från oss och våra grannar. Så första dagen ägnades bara åt tråkigheter, (kontakt med försäkringsbolag, polisanmälan och shopping av nya saker som blivit stulna). Det som gör allra mest ont och som gör mig argast är att min fina älskade Chilli-bräda tydligen fått en ny ägare...
Igår for vi till östkusten (Chauita, Limon) den karibiska sidan, för ett 2 veckors yoga-teacher-traning-program. Resan hit va lång och tråkig. Idag så börjar vi på yogan! Känns lite nervöst!
Aaaaaarrrriiiiiiiba!
Sunrise, Santa Teresa.
(Håller på att klippa ihop en video, och är strax färdig om tekniken är på min sida...)
Insights discovered in OZ
◾ The aussie-boys are very good looking! And I've never seen that many longhaired dudes gathered in one place at the same time, as I did I Byron bay! Lovely!
◾ I guess Josefin, Annie and I look very Scandinavian, but I'm so fed up hearing that all the time! So therefor I've been "lying" about my origin. For example at New Year's Eve when a poor guy asked me where I came from and wanted to know my name, I introduced myself as Steven and that I was from India (and said this with an Indian accent.)
Other places I've been from is:
Melbourne, Zimbabwe, Denmark, Kongo and Tomorrowland.
◾ A smart thing on the Australian trains is that the train seats are changeable. So you'd never have to go backwards if you don't wish so.
◾ It's left traffic here, and this means not only keeping left on the road driving a car but also keeping left on pavements or in escalators. This took me about a week to discover. When I passed people on pavements (and I was walking on the right side) I thought to my self: "keep to your own side for crying out load, you moron!" Off course I was wrong. Keep always to your left and you'll avoid an embarrassing crash.
◾ We've been eating out heaps. And the service is by far the best I've experienced. Professional, friendly, smiley and very quick waiters calling you honey or sweetie (which I love!), and asking you how you are and how your day been. And over all excellent food and wine to a very reasonably price!
◾ The traffic lights are extreeeeemly slow! You push the button to get the green light, and you have to wait for ages and ages before the light switches to green. And when it finally goes green, you literally have to run over the street, before it turns to this stressful flashing red light.
◾ Australia is a wonderful country!
p e a c e a n d l o t s o f l o v e
<3 <3 <3
The last couple of days in Australia
After a couple of hectic city-days in Sydney, we went on a day trip to Blue Mountain (like 2 hours west from Sydney by train). The mountains were actually blue. Pretty cool. There were different "attractions" you could do there, and one of them was to ride the steepest railway in the world. And yes it was very steep!
Blue mountain.
One of the things we wanted to tick off in Sydney was to have a night of "goodwineandgoodmusicsothatwecoulddanceourbuttsoff". Luckily the Sydney festival were on, and we had bought tickets to this "Hot Dub Time Machine". And we had no idea what so ever what to come. Anyway Hot Dub played goodies from 1954 to 2014. And it was fucking awesome!
Have a look yourself (it's from another gig though:)
In this writing moment we're in Melbourne, and it's a heat wave going on here. 45 degrees Celsius is the whether forecast. The wind feels like a hair dryer. It's disgustingly hot! We did a fair try sunbaking on the beach but I didn't stay long, it was unbearable. The sun can give me some kind of claustrophobic panic some times. "I.Just.Have.To.Get.Away.From.The.Sun.NOW!!!"
Josefin and I did tattoos our last afternoon in Melbourne. Josefin did pretty flying birds on her wrist and I did a rose on my foot. The rose is a beautiful piece of art, and every time I look at it I smile! The guy that did it was so good! Such a talent (and a sweetheart)! Before we started I warned him that I'm very tickely, he assured me that it would't tickle. Okey, fair enough. And for the record, he was right, it didn't tickle. It didn't tickle at all.
Melbourne.
P E A C E
5/1-11/1 - Port Macquaire and Sydney
We rented a car from Coffs Harbour, and I like driving so I ended up driving all the way to Sydney. Thanks to Josefin and Annie I stayed on the right side of the road (which is the left side).
Our first stop was Port Macquarie, where we spent two nights at Rob's house with his two lovely kids. Thank you!
In Port Macquarie we drove around visiting different wine yards, tasting wine and stealing some grapes from the wine ranks. We also visited a koala hospital. A hospital for injured and sick koalas, the koalas were bigger than I thought and off course very cute! We were told that the koalas sleep for 23 hours per day, because the eucalyptus leaf they eat make them stoned, as if they were smoking weed.
Lighthouse in Port M.
We left Port Macquarie early in the morning to go to Newcastle, and my only goal in Newcastle was to meet Craig Anderson who lives there (he is in my opinion the best, and hottest, surfer in the world). But I didn't... We didn't stay in Newcastle longer than only for lunch and a very good cup of coffee.
Banks corner.
Craig Anderson.
Drove for two moore hours south to Sydney.
So far in Sydney we've been shopping, eating amazing food, sightseeing, getting a taxi ride for free (because the taxi driver thought it was a delightful to drive us!), sunbaking in Bondi beach, jumping in an air castle, enjoying the view 309 meters up in the air from Sydney Tower Eye (which was actually kinda boring), watching The Hobbit on the worlds biggest IMAX theatre and training on a gym with the Opera house and the Harbour bridge as a view.
View from Sydney Tower Eye.
Bondi beach.
p e a c e
1/1-5/1 - Mojo surf camp
Spent five days at a surf camp in Coffs Harbour. The coaches were very good and a lot of fun surfing with. Had a little bad luck with the waves, so we surfed on long, heavy, slippery foamboards most of the time. So I really got the chance to practice my long boarding skills, which are like non existing.
Foam.
The camp was huge! A guy that worked at the camp said that in total we were 282 surfers! Can you imagine the lines queuing for dinner every night?
Two surf instructors told me they liked my "surf-style". Fuck that made me happy! That's by far the kindest thing someone ever can say to me!
All in all we very much enjoyed our stay at the camp, even though we were served the same kind of food every day (carbs in overload). Even though possums went through our bin in the room during the night and even though there were cockroaches intruding our shoes.
Jumping kangaroos in water.
P E A C E
:)
28/1 - 1/1 - Surfers and Byron
I'll do this, and further blog posts, in English, since I have an academic test in English in a couple of weeks in Oslo, so therefor I thought I'll practice all I can! (It's a pretty expensive test, and I only want to do it once).
Surfers paradise
This is where I met Josefin and Annie <3
We spent one night in a wonderful house with our host Claire. Claire is an extremely open person with very good energy. She works with healing and her specialty is sexual healing! Claire is a very cool lady and super inspiring! Before we left, she gave us a book she'd written. Which all of us three now have started to read. Surfers paradise was nice, but the best thing about Surfers, in my opinion, was to meet Claire!
Byron bay
First of all: many thanks to Sean (and his room mates!) He's a hero letting us stay at his house!
Sean :)
We came to Byron bay on Sunday night and the town was packed with people! Sean warned me the town gets pretty busy during Christmas but I'd never thought it'd be that busy! We went to the Beach hotel which was even more packed. I saw a familiar face but wasn't really sure I knew him. Later on we bumped in each other dancing. The familiar face was Vaughan. I met him sailing in Croatia 1,5 years ago during Yacht week, and he was a skipper. Very fun and random meeting him again!
Vaughan and his skinny jeans.
New Year's Eve
Sunbaked on main beach for a couple of hours. Then we hitchhiked back to Sean's. Drank some bubbly wine, cuddled with Jiggy dog, threw some grapes, danced, laughed a lot and then got the hiccups. Went in to town which was filled with like 100 000 happy and very beautiful people. Had some sushi, danced to some awesome street musicians, went to the beach, laid in the sand on our backs watching the stars, got many warm hugs from random people for the 12 o'clock, drank some more wine and got the hiccups again.
This is the first time I've spent the New Years with sand between my toes, but definitely not the last. That's for sure!
P E A C E !
#jaussie (our hash tag on Instagram).
26/12 - Noosa
Kom till Noosa på julafton. Bussresan från Airlie beach och hit tog 17 timmar, med obefintlig aircon och INGEN wifi eller laddare till mobilen.
Noosa ligger ca 1 timme norr om Brisbane. Jag bor på ett superschysst hostel. Inte äckligt någonstans och 2 minuter till stranden!
Igårkväll.
Kände direkt att jag gillade Noosa. Tror nästan att detta kan vara det finaste stället jag någonsin varit på. Här trivs jag verkligen!
Gick en morgonrunda längst kusten idag, och nästan varenda människa som jag mötte sa: "Good morning" eller "Merry christmas" och jag blev så glad av det! Jag kanske borde börja göra det i Oslo? Säga "God morgen" till alla jag ser på tunnelbanan på väg till jobbet? Eller kommer dom ringa efter polisen då? "Uffa meg, det er et sinnsykt menneske på T-banen!"
Generellt vad jag sett i Australien är det framförallt kineser och tyskar här. Mest tyskar faktiskt, så pass många att jag har svårt att tro att Tyskland har kvar några människor i åldrarna 19-30 för alla är verkligen här.
En typisk australiensisk skylt. Engelska, tyska och kinesiska. Och ibland är det skyltar bara med kinatecken. Hur ska man då veta vad där står?
Bilder från morgonpromenix:
p e a c e & l o v e
23/12 - Whitsunday islands
Flygturen över Whitsunday islands va fin!
Det som gjorde mig allra gladast va att se manta rays, ÄNTLIGEN! Har aldrig sett en manta när jag dykt, men idag fick jag se flera stycken, dock ovanifrån men ändå!
Australiens mest fotade motiv. Whitehaven beach.
Övningskörde lite.
Heart reef.
Propellerplanet.
Imorn är det visst julafton!
G O D J U L !
22/12 - Una trött på Una + Airlie beach
Höjdpunkten från the Great Barrier Reef: fridyka på natten med hajar. Nu va det ju mörkt så det var lite svårt att avgöra vilka sorters hajar det va men jag tror det va whitetips och en och annan grey reef shark. Man ser direkt om det är en haj eller bara en stor "vanlig" fisk. Dom slingrar sig liksom fram lite som en orm. Så himla graciösa och sjukt fina!
Sover förresten helt sjukt bra på båtar, man blir ju vaggad till sömns. Båt = vuxenvagga.
Stingersuit = skyddar mot brännmaneter. Känner sig som en blandning mellan en vildvittra och ett fitthår.
Soluppgång.
Än så länge har det varit ett antal gånger under denna resa jag blivit otroligt trött på mig själv... Tex när jag står och velar huuuur länge som helst om vilken ny bräda jag ska köpa (efter att min första gick mitt itu), Chilli eller Al Merrick? När jag väl bestämt mig för Chillin och åkt till flygplatsen får jag ångest och vill ta taxi tillbaka till surfshoppen och ta Al Merricken istället. Detta hinner jag inte för mitt flyg ska gå. Nu blev ju Chilli brädan perfekt så jag är sjukt glad att jag inte åkte tillbaka och bytte den!
Eller när jag smörjer in mig med solskyddsfaktor 110 och bränner mig nåt så överjävligt ändå...
Alltså AJJJ!!!
Eller som när Carro och jag tog in på ett bungalowhotell på Gili och det är fullt av myggor i sovrummet! Då blir jag hysterisk och traskar till receptionen och får en enorm myggspreysburk, använder upp hela burken och rummet förvandlas till en gaskammare. Men jag tycker att det fortfarande är levande myggor kvar, så i affekt tar mig käraste ägodel surfbrädan under armen och stormar ut, jag vägrar helt enkelt bo där. Drar Carro med mig för att leta efter nytt boende. Tack och lov är Carro lugnare än korna i hagen, så det smittar av sig på mig. Iallafall hittar vi ett nytt boende och jag lämnar brädan på nya stället för att hämta allt annat bagage. Säger att vi kommer tillbaka om en stund med alla våra grejor. När vi kommer tillbaka till "myggbungalowen" finns det inga levande myggor kvar. Då ångrar jag mig och vill skona oss från en svettig flytt så vi bestämmer att vi stannar. Så jag får gå skamset tillbaka till det andra boendet och hämta min bräda...
Något som jag också kan bli otroligt trött på är min oförmåga att planera in och framför allt då boka grejer i förkant. Är nu i Airlie beach, tanken var att åka ut på en tvådagars segeltur till Whitsunday Islands, men eftersom det är högsäsong och dessutom jul är allt fullbokat flera dagar fram... Känns ju så kasst att vara så nära världens vackraste strand och sen inte åka dit, slöseri liksom. Så istället för en segeltur lyckades jag få sista platsen i ett miniflygplan så jag ska göra en flygtur över Whitsunday och se det ovanifrån istället. Så det löser ju egentligen sig alltid på ett eller annat sätt.
Min kära bror Tor och hans Erik har försökt bestiga Lions head i Kapstaden, jag tror det är fyra gånger, men solen hinner alltid gå ner före dom kommit till toppen. Men dom ser det som ytterligare en anledning att återkomma och försöka igen. Segla till Whitsunday får jag helt enkelt bara göra en annan gång.
Igår tog jag nattbussen från Cairns till Airlie beach, det tog drygt 11 timmar och jag är fortfarande i norra Australien. Imornkväll ska jag åka från Airlie till Noosa och det kommer ta 17 timmar då har jag kommit till typ mellersta östkusten. Australien = stort land!
Något som jag också kan bli otroligt trött på är min oförmåga att planera in och framför allt då boka grejer i förkant. Är nu i Airlie beach, tanken var att åka ut på en tvådagars segeltur till Whitsunday Islands, men eftersom det är högsäsong och dessutom jul är allt fullbokat flera dagar fram... Känns ju så kasst att vara så nära världens vackraste strand och sen inte åka dit, slöseri liksom. Så istället för en segeltur lyckades jag få sista platsen i ett miniflygplan så jag ska göra en flygtur över Whitsunday och se det ovanifrån istället. Så det löser ju egentligen sig alltid på ett eller annat sätt.
Min kära bror Tor och hans Erik har försökt bestiga Lions head i Kapstaden, jag tror det är fyra gånger, men solen hinner alltid gå ner före dom kommit till toppen. Men dom ser det som ytterligare en anledning att återkomma och försöka igen. Segla till Whitsunday får jag helt enkelt bara göra en annan gång.
Igår tog jag nattbussen från Cairns till Airlie beach, det tog drygt 11 timmar och jag är fortfarande i norra Australien. Imornkväll ska jag åka från Airlie till Noosa och det kommer ta 17 timmar då har jag kommit till typ mellersta östkusten. Australien = stort land!
Airlie beach.
Längtar efter att leka i Australiens vågor! Något jag också längtar efter sjukt mycket är att kramas med Josefin och Annie! Kom nu! Jag vill surfadrickavinsnackaskit! <3
p e a c e .
17/12 - Indo + lite Cairns
Jag har som vanligt haft det sjukt bra på Surfcamp Lombok.
Hade Simon Centofanti som coach! Han har verkligen ett hjärta av guld, karma som moder Teresa, det lockigaste håret, en supersnygg surfstil och grymt bra energi. Tack vare bra coaching så går utvecklingen med surfet framåt i raketfart känns det som, så det är himla kul!
Hade sjukt otur med min nya bräda... På mitt tredje surf med splitternya brädan så gick den helt av på mitten när jag duckdivea (= när man dyker under en våg med brädan under sig). Gallskrek när jag såg att jag bara hade en halv bräda kvar! Blev helt heartbroken... Så dagen efter flög jag över till Bali för några timmar och köpte en ny. Blev en Chili Toucan. Och denna bräda passar mig faktiskt ännu bättre! Jag är sjukt nöjd med den, plus att den känns lite mer hållbar än Al Merrick brädan. Jag blir lika glad varje gång som jag duckdive:at och ser att Chili-brädan är hel! Yey!
Bara bråte. Usch!
Jag har kommit på att jag blir en dålig människa när jag reser kommunalt. Att resa kommunalt när det dessutom är sjukt hett och i samband med att det tjatas om transport, motorbike, bracelet, att man ska köpa frukt och samtidigt är det en femte person som drar i ens väska för att bära den 10 meter och sen kräva en peng för det. Ajajaj, det är en dålig kombo för Una Billgren. Till en början går det bra, man är vänlig och säger "No thank you". När 15 andra personer frågar om samma saker på 2 minuter då försvinner tyvärr solstrålshumöret. En man sa till mig att jag hade rabies, han va antagligen den sextonde personen som tjatade om transport, när jag sagt nej tack till 15 andra (solstrålshumöret infann sig ej längre). Han fick bara en blick av mig, och då ryggade han ett par steg tillbaka, tydligen tyckte han efter den blicken att jag hade rabies. (Förlåt...)
Någonstans mellan Lombok och Bali.
Carolina :)
Efter världens längsta kram med Carolina på Gili Trawangans strand åkte jag mot Cairns med en mellanlandning i Brisbane och spenderade natten på flygplatsen, (landande 00:20 och skulle checka in bagaget 6 timmar senare, så det kändes lite ovärt att ta in på hotell).
En äldre man som också hängde på en flygplatssoffa inte långt ifrån där jag hade slagit läger köpte en dubbel espresso till mig på morgonen. Han sa bara med ett snällt leende:" I thought you might need this" och sen gick han bara. Jag antar att jag måste ha sett jävligt sliten ut där på morgonkvisten. Tack snälla främling!
Jag är som sagt i Cairns nu, staden påminner lite om en Kalifornisk förort. Igår tvättade jag alla mina kläder i en tvättmaskin i 40 grader och sen gick jag och handlade färska matvaror i en stor affär, fan vad det kändes lyxigt! (I affärerna som jag varit i på Lombok kan man typ bara köpa kondomer, cigg, kakor, toapapper eller chips).
På torsdag ska jag på en tredagars dyktur på the Great Barrier Reef. Hoppas på att få se stora fiskar! Tyvärr så bryr jag mig inte så mycket om varken sjöhästar eller clownfiskar. Ska bli skönt att komma ut på havet.
Bild från typ första dagen i indo. SPF 110. #ineedafuckingspraytan
Förresten! Jag har kollat lite på svenska Idol här i Australien nu ett par veckor i efterhand, och Erik Rapp rules!!! Jag har inte köpt en cd-skiva på kanske 10 år, men när Rapp ger ut en skiva ska jag både köpa den och en cd-spelare!
p e a c e !
27/10 - uppdaterade Norge-observationer
Hjärtligtijälkomma skall dere voras till världens längsta inlägg!
Okej nu är det snart fyra år sedan jag skrev om "kulturkrockar och frustrationer" som jag stötte på när jag bodde i Gjövik http://unab.blogg.se/2010/april/. Nu har jag bott i Oslo i snart 1,5 år, och det har gett mig inspiration till ett liknande inlägg. Igen är det två återkommande teman som kommer att uppmärksammas vilka är: språk och mat.
Innan jag börjar mitt mjäk, vill jag förresten bara nämna att jag trivs väldigt bra i Oslo, så bra stad, och så fin. Vill även tacka Norge. För på vilken planet hade en sjuksköterska som jobbar i Sverige kunnat ha 5 res-månader på ett år? I Norge är detta fullt möjligt. Tusen tack!
SPRÅK
Jag har förståelse för att norrmän inte förstår svenska alla gånger, men ibland så är det nästan skrattretande. Tillexempel härom veckan när jag behövde klippa till ett plåster på jobbet och frågar en kollega:
- "Hej ursäkta har du en sax [saks] jag kan få låna?"
Kollegan: - "HÄÄÄ?" (detta är norska och betyder ungefär: "förlåt jag hörde/förstod inte vad du sa." Och detta sägs alltid med tungan hängandes utanför munnen samt med en rynkande panna).
Jag: "En sax [saks]" och gestikulerar med fingrarna en sax.
Kollegan: "Åå du meiner ei [sååks]".
Jag veeet, jag borde anpassa mig efter Norge och börja tala dess språk till alla, men jag vill verkligen inte det, det känns så dumt och fel för mig att prata norska. Det är bara vissa som jag pratar norska med och det är med mina patienter, och med dom pratar jag norska helt naturligt (och flytande). Vet egentligen inte varför det är så, men så är det bara.
Jag var hos en frisör häromdagen och en vän (Annie) kom förbi och gjorde mig sällskap en stund, och frisören ville bestämt att Annie och jag skulle prata norska med varandra så att han skulle förstå vad vi sa. Att hon och jag, som båda för den delen är skåningar, skulle prata norska med varandra det finns bara inte, det hade varit så otroligt onaturligt. Självklart är det oartigt att prata ett annat språk som någon i ett sällskap inte förstår, men norska och svenska som språk är ju så pass likt, jag menar det är ju liksom inte så att Annie och jag har hebreiska som modersmål.
Antalet gånger jag har fått höra att:
- "[SKAUUÖÖNE] det er ikke Sverige, det er Danmark det".
Eller att:
- "Skånsk det er ikke svensk, det er dansk-svensk det".
Det är alltså så pass många gånger att jag orkar bara inte höra det fler gånger. Och särskilt på krogen är det en vanlig företeelse att norrmän när dom vill vara lite extra härliga och stå ut från mängden att dom då ska försöka sig på att prata skånska med mig, och det gör mig otroligt förnärmad, jag börjar gnissla tänder och det ryker ur öronen på mig. Så numera säger jag istället (såklart på grov skånska) att jag är från norra Sverige, Östersund närmare bestämt, bara för att mind-fucka norrmännens hjärnor lite.
MATEN
Denna eviga kamp att försvara det jag äter på lunchen är mycket tröttsam. Om man har med sig en kycklinggryta så är det konstigt, har man med sig kokt ägg så är det konstigt, har man med sig (egetbakat) knäckebröd så är det ännu konstigare. Och kommentarerna kring det som ligger på min tallrik slängs från höger till vänster!
- "Har du laget det selv?"
- "Ja".
- "Fra bunn?"
-"Men ja!"
Att alltså inte äta halvfabrikat är tydligen väldigt märkligt för vissa (väldigt många) i Norge.
När jag hade med mig 2 kokta ägg till jobbet, sa en kollega till mig:
- "Tar du med deg kokt egg på jobb? Det er en skikkelig god innsats, as!"
Jag var tvungen och fråga om han var ironisk men det var han alltså inte, han var helt enkelt innerligt impad av mina kokta ägg som jag tagit med mig i en plastpåse hemifrån. (Alltså hallå! Man tar fram en kastrull, fyller med vatten, lägger i ägg, sätter på spisen, och går och gör annat i ett par minuter, detta var då tydligen en god insats, och ursäkta mig men det gör mig förundrad).
En stor tallrik med rostat bröd (4-5 skivor) bredda med lättmargarin och sylt, det är en helt okej lunch enligt vissa (läs: många). Men ändå så är det jag med min "kaloribombe" till lunch som många menar att det är jag som borde kolla upp mitt kolesterol, det är jag som borde läsa på om att det är farligt att äta äggula, det är mina kärl som är dåliga. Att jag får så fin, omtänksam och vetenskaplig baserad information om min egna kropp och hälsa under lunchrasterna är inte direkt det bästa jag vet... (Knappt mycket tandgnissel under dessa lunchraster kan jag lova).
Nedan har vi en bild av Oslos stora reklamsatsning från Nervesen (Norges motsvarighet till Pressbyrån). "En kaffe nytes sjelden alene. Kaffe og bolle 25:-" Denna bolle är ganska stor och naturligtvis sprängdfylld av socker och vete, och om man pressar den samman blir den lika stor som en yatzy-tärning. Dessa bollar är otroligt populära i Oslo, och köper man 3 på en gång får man dom till ett rabbeterat pris. Bollarna är vanliga till frukost eller mellanmål, och är verkligen perfekta för dig som vill gå omkring och småfisa en hel dag. Bon appetit!
Detta inlägg är självklart inte skrivet av bitterhet eller hat, det är givetvis skrivet med kärlek. Norge är ju trots allt ganska förtjusande. Ikke sant da?
p e a c e
28/5-6/6 - Hawaii, Oahu
Gästskribent: Josse B
Lufkfuktigheten och det tropiska klimatet slog emot oss på flygplatsen i Honululu. Vi förflyttade oss ganska snabbt till Howards hus, en kompis till Will som vi bodde hos i L.A, där vi skulle bo de närmaste dagarna.. Detta var nog det mest säregna stället vi har bott på så långt under vår resa. Uppe i regnskogen, utomhusdusch med hela den fågelkvittrande familjen som publik och färsk mango från trädgården till frukost.. Howard och hans flickvän Elizabeth var otroligt hjälpsamma, gästvänliga och snälla!
Det tog inte långt tid förrän vi var småförälskade i ön. Nöjda tjejer!! 10 dagar av surfing, koksnötter, fruktiga smoothies, macadamiennötter och sol väntade på oss..
Första dagen hängde vi på en av kanotklubbarna nere vid Waikiki beach (kanot är typ lika populärt som surfing på Hawaii) där vi hittade ett fint snorkelställe. Bara några meter från beachen fick vi hälsa på Farbror sköldpadda, som utan rädsla simmade upp bredvid oss för att hämta luft... Vi var som två sjöjungfruar i en Disneyfilm:) Vi blev också inbjudna till en privat bikinishop och fick lära oss allt om vilken passform som framhäver bakdelen på bästa vis. Tydligen så är ekvationen mindre tyg = mindre rumpa.. Så bikinis med brasiliansk skärning specialanpassade för att sitta kvar i vågorna inköptes.
Surfing stod på schemat dagen därpå och jag tog en privatlektion med Nick som lärde mig grunderna för ett bra samarbete med havets krafter.. Una dominerade självfallet med sin snabba bräda. Surfing som aktivitet klär denna kvinna fruktansvärt bra!:)
Efter några dagar i Honululu hyrde vi en bil och körde via kusten upp till North Shore. Vi tog oss från söder till norr på 90 min, där vi checkade in på urtypens backpacker-ställe.. Enkelt och primitivt, men väldigt charmigt med havet strax över vägen.. Där lärde vi känna Craig, som tog med oss till hans smultronställe gällande bra surfing. Vilken trevlig och snäll man!! Hade man mätt karma i pengar så hade han varit miljonär:) Från North Shore tog vi oss även en tur till västra sidan för en dagstur med en katamaran.. Båten rymde 40 pers men på vår tur var de bara vi två och en familj ombord.. Delfiner, sköldpaddor och färgglada fiskar i alla dess former gjorde båtutflykten till en härlig dag.
Una var inte nöjd när jag berättade att jag lagt en reservation på SkydiveHawaii... Hon ville helst inte prata om det och slängde mig mördarblicken så fort jag nämnde det... Men plötsligt var de onsdag och då var de bara och finna sig i situationen.. Hoppa fallskärm är lite av en både och känsla, du är sugen på att pröva, men samtidigt lite osugen på att faktiskt slänga dig ut från ett flygplan på 3000 meters höjd... Med facit i hand var det inte så farligt som de ser ut, utan bara magiskt och befriande!
4 veckors girl trip USA börjar lida mot sitt slut... Vi har samlats på oss många nya erfarenheter, träffat inspirerande människor och upplevt innehållsrika städer. Landet får våra varmaste rekommendationer.
Ett stort tack till Una för ett underbart sällskap under denna resan som går rakt in i den fina minnesbanken!
På återseende!
k ä r l e k f r å n o s s
25/5-27/5 - Las Vegas + Grand Canyon
Gästskribent: Josse B
Efter ett "washboardabs"- pass på ett av gymmen i LA begav vi oss mot Las Vegas. Vägen dit var väldigt rak, tror vi svängde kanske 3 gånger på 4 timmar.. Landskapet var fantastisk torrt, det såg ut som om växterna skrek efter vatten. Ingen natur som inbjöd till camping och korvgrillning direkt.. När det var 15 min till ankomst på GPS:en skiftade det ökenliknande landskapet till en storstad med hotell i alla dess former och färger. Det var som att köra runt i ett stort tivoli, ett av hotellen var till och med omgiven av en berg och dalbana.. Pampigt, en smula överdrivet men klockrent för vad som förväntades av staden:)
Las Vegas verkar vara lite av en bufféstad, alla hotellen hade sin version av buffé. Vi valde att äta middag på Circus Circus- hotellet.. Där fanns verkligen alla chanser till att "go all in" i matväg, man blev nästan stressad eftersom man vill smaka av allt. Efter maten tänkte vi att vi skulle vinna lite pengar och testa på Vegas spelkultur, men att spela på maskinerna var rena IQ-testet.. Trots en nybörjarguide från en i personalen lyckades vi inte med att få fem körsbär i rad...
Morgonen därpå inleddes med en helikoptertur över Grand Canyon. Om man köper en sådan tur ingår det att bli upphämtad i en limousin utanför hotellet, något overkill om vi får säga vårt. Men att åka limo i Vegas verkar vara lika vanligt som att köpa fryspåsar när man är på Ullared. Jag och Una hade chingat framsätet i helikoptern för maximal utsikt.. Ledmotivet från Top gun fanns i lurarna för att skapa extra känsla, bra val av piloten!! Vi landade nära Coloradofloden och fick uppleva Canyon även från marken. Om ni behöver lite lugn och ro någon gång är Grand Canon stället ni ska välja. Tystnaden var total och jag uppmärksammade att jag viskade när jag pratade till Una. Piloten var riktigt skön, berätta lite historier kring området på vägen tillbaka och visade några helikoptertrix.
På kvällen bar de av till XS nightclub där David Guetta skulle bjuda på fint örongodis.. Stället rymde tusentals pers varav en hel del av dessa dansade loss i poolen.. Träffade folk från alla världens hörn, bland annat en tjej från Danmark som man kunde prata "Preben-språk" (låtsasdanska) med. Una missade highfiven från Guetta med ett fotsteg för kort men lyckades fånga en del av stämningen på film.
När detta skrivs sitter vi på flyget mot Hawaii, som är sista destinationen på vår resa som så långt varit över förväntan. Stor cred till Una som klipper och klistrar ihop resans alla filmer!!
På återseende fastlandet, Aloha Hawaii:)
20/5-25/5 - Los Angeles
Tips: boka boende i stora städer i förhand. Som Los Angeles tillexempel. Otrolig stor och utspridd stad, med måååånga bilar för: "nobody walks in L.A."
Har tidigare under resan bara kört innom olika boende och fått napp direkt. Knackade på olika boenden som låg i närheten av varandra, alla var fulla. Men det va en bedandbrekfast-dam med rosa papiljotter som gav oss telefonnummer till en man som heter Will Hasely, och han hade ledigt rum i "Will's famous B and C" (bed and coffee). Han är en avdankad skådis (blandannat varit med i den kultiga surffilmen Big Wednesday) och nu är han manusförfattare och vanlig författare. Han var väldigt snäll och hjälpsam men också väldigt sällskapssjuk och snackeglad. Han höll på med en reality-program-idé så han filmade oss en del, nåt som vi förstod så småningom ska bli en programpilot.
Dagarna i L.A sprang verkligen ifrån oss! Vi åkte på en sightseeingbusstur, besökte Universal studios, shoppade loss, festade i Hollywood och låg på Venice beach.
Universal studios är en nöjespark med TV och film tema, ska jag vara helt ärlig var jag faktiskt lite skeptisk innan vi kom dit, eftersom varken TV eller film är nåt som egentligen intresserar mig. Men att bli vettskrämd av mumier och Chuckie i The house of horror, kolla på en kortfilm i 4D (= tex om en häst galopperar i filmen skumpar stolen man sitter i, nyser någon på filmen får man vatten på sig och så vidare och så vidare), krama Homer, åka på en flotte genom Jurassic park, se på skådisdjur som uppträdde med olika trix, åka en helt galen Simpson-simulator-bergochdalbana, och att se olika konstgjorda omgivningar där olika filmer och TV serier spelats in var verkligen hur ball som helst! Betyg: 4/5! (Om väntetiden till de olika attraktionerna hade varit lite kortare hade det utan tvekan blivit 5/5!)
Vi var på olika klubbar varav en hiphopklubb med bra bas. På vägen ut möts vi av de längsta männen vi någonsin skådat, deras ben var lika långa som hela oss och dom rörde sig graciöst som en giraff, enligt vakten var det NBA spelare.
Guldkornet i Los Angeles är verkligen Venice beach och Santa Monica. Det är sjukt fint, glada och snygga människor, härlig strand, och det är väldigt "arty". Och man får vara hur konstig som helst eller urnormal och alla tycker ändå om en! Det höjs alltså inga ögonbryn om det kommer en veteran i 70tals kläder och sjunger högt, spelar gitarr och dansar genom boardwalken.
Nästa stopp: Las Vegas!
l o v e .
15/5 - 18/5 - Napa valley till Yosemite
Vaknade som sagt tidigt på ranchen i Napa, jag sa till Josse att jag önskade turkisk yoghurt med färska bär till frulle, traskar till frullen och så är de det!!! (Fast grekisk yoghurt!)
Vi hade en lång körning till Yosemite så vi drog ganska tidigt från ranchen. Men gjorde två avstickare, den första till en stor borg och den andra till ett winery där vi köpte vin och lunch. Vi fick provsmaka vinet innan vi köpte det, och jag skulle egentligen spotta ut det i en hink eftersom jag skulle köra, men det var helt omöjligt att spotta ut det. Försökte ett par gånger men jag svalde det varje gång, svingott vin!
Borgen vi körde inom såg supermaffig ut på håll och jag sa till Josse, hoppas nu att den är ett par hundra år gammal och inte byggd typ 1993, frågar en som jobbar på borgen (som även är en vingård) och så är den byggd 1993... just där och då trodde jag att jag var en häxa.
Vägen till Yosemite ville aldrig ta slut, lååååång och krokig. Hittade ett bed and breakfast som hette Apple blossom, supermysigt ställe med heltäckningsmatta och rosa dörrlister. Själva rummet hade lite mrs Doubtfire-känsla. Körde till Yosemite valley som är en procent av hela national parken, gled runt och tittade på naturen. Allt var väldigt storslaget och fint, men när precis allting är superfint så blir det svårare att uppskatta det, svårt att ta in liksom... Som att titta på ett stort vykort.
Till lunch åt vi chili con carne på Ahwahnee hotell med ekorrar som sällskap. Det var gott!
Nästa stopp: Santa Cruz!
13/5 - 14/5 - San Francisco
Girl trip i USA!!!
Resan hit gick ganska bra, men det fanns ingen egen tv i ryggstödet på sätet framför... 11 timmar utan att välja film kändes lite sådär. Det var alltså en miniatyr tv i gången a la charterflygning på nittiotalet. Men jag och Josefin la lite patianse och sånt.
På flygplatsen hämtade vi vår stora fina hyrbil som är en dröm att köra! Efter ett par djupa inandningar (för att stilla nervositeten) körde vi ut! Trots diverse tutningar, körning på fel sida av vägen och okontrollerade filbyten så gick det ändå förvånansvärt bra!
Körde in till San Francisco, staden som det alltid blåser i och där det aldrig är för varmt eller för kallt vilket gör staden "ideal for homeless people".
Kom till hotellet vid 16-tiden och vi ville upptäcka staden med en gång! Hur gör man det bäst, tänkte vi? Jo såklart med en sightseeingbuss! Så stödstrumporna åkte av illa kvickt och så en snabb dusch på det och vi var good to go! Jetlag? Vad är det för trams (kände liksom inte av någonting alls!) Vi sitter på bussen i ca 7 minuter sen snarkar vi...
Vi gjorde ett nytt sightseeng-försök nästa dag, då gick det bättre. Vi stannade i The golden gate park och lattjade runt, vid Golden gate bridge och gick över den och så käkade vi lunch vid Fisherman's warf.
Vid Fisherman's warf gick vi innom ett café som hette Rainforest café. Det va helt sjukt, det var som en regnskog inomhus fast med plastväxter och plastdjur i verklig storlek som rörde på sig och förde oväsen. I denna oas av intryck sitter familjer och käkar lunch helt oberörda. Galet, lite läskigt och ganska så skoj!
Jag har nämnt det flera gånger tidigare, men jag har en total oförmåga att hitta, jag har inget lokalsinne what so ever i mitt DNA, (alla i min familj är likadana, och vi kan faktiskt inte hjälpa det!) därför är det en ren lyx för mig att ha Josefin som ledsagare, hon hittar helt galet bra! Blev lika förvånad varje gång hon hittade tillbaka till hotellet utan en enda tvekan och jag visste inte ens var vi var någonstans... Imponerande!!!
Varken Josefin eller jag är några utpräglade storstadstjejer, så vi körde ut på landet. Vi är just nu i Calistoga, (Napa valley). Vi körde från San Francisco i rusningstrafik, vilket var perfekt! Krypkörning på motorvägen gör filbytena så mycket smidigare!
Jag är väldigt morgonpigg vilket gör att jag vaknar mitt i natten när huvudet tror att det är morgon hemma i Oslo. I skrivande stund är klockan 03:11, jag är klarvaken, Josse sussar fint i sängen bredvid. Vi bor i en trähydda på en ranch, utan AC. När vi skulle sova va det svinvarmt, och vid midnatt vaknade bägge av att det var kallt nåt så överjävligt.
Förresten, två gånger på en dag har vi fått frågan om vi är systrar, vi har även fått höra att vi ser extremt skandinaviska ut (no kidding), och att vi pratar engelska/amerikanska som en infödd (yeah!!!) haha!
Hjärnan håller på att ställa om till engelskt tänkt så nu är det lite tvåspråkigt, men så får det bara vara.
En film är under konstruktion!!!
k r a m .
1/5 - "dom där surfbilderna..."
Jag har grymma Jessica att tacka för dessa bilderna! Hon fotade närmare 1000 bilder på mig. Tack! :)
Det kanske ser ut som jag gör typ samma saker på alla bilder, men det är för att det är precis det jag gör också. Jag hade två huvudgrejer som jag fokuserade på hela tiden vilket var:
1. bottom turns och 2. top turns. Samt två tilläggsgrejer: 1. att bak-knäet skulle vara i "Craig Anderson-stil", vilket betyder = benet ska i princip se brutet ut! 2. Och att bak-armen ska svingas runt. Lite svårt att förklara...
Förresten!!! Klicka på länken nedan. Då öppnas ett youtube-fönster, tryck på play och skruva upp! (det är en fin "Olle-låt").(ville egentligen lägga upp ett par låtar, men blogg.se tillät mig ej att lägga upp fler än en...)
OUTSIDE
- den snabba vågen som kan bryta på fyra olika ställen. Grymt fint ställe, ligger vid foten av ett litet berg. Trots att Outside ibland brändes med maneter, så var detta stället min favvo.
En heeeelt perfekt våg, som jag tyvärr trillar från...(den hade kunnat blivit så bra...)
Det för mig så eftertraktade brutna knäet (det bakersta).
Sol. Kör på Damons snygga bräda!
Bergväggen där bak.
Liten dag, men såklart svinkul ändå!
Våg på huvudet.
INSIDE
- snygg våg, men tyvärr den mest populära i viken, så det är ofta ganska mycket folk...
Bottom turn.
Top turn.
En av mina favoritbilder. Tycker det ser ut som det går fort ;)
ARE GULING
- superfin våg i ett djungel-och-paradis-strand-område. Här behövs ingen snorkel för att se korallerna och fiskarna - jätteklart vatten. På detta stället surfade jag min största våg någonsin tror jag. Kommer ihåg att jag tjoade högt av glädje och adrenalin. Så jävla kul!!!
Turkosaste vattnet.
Saknar alla fina på campet! De är helt otroliga! Precis exakt varenda en av dem!
Det var 14 månader sen denna surfresan och min senaste, så långt emellan semester+sol+surf ska det aldrig gå igen. Så bara om några dagar är det dags igen, denna gången reser jag västerut, tillsammans med bästa Josefin! Om vi är taggade?! Svar: JA!!!
l o v e .
25/4 - bilder och sånt
Har varit hemma i Oslo i typ en månad. Så nu när jag har ett väldigt fungerande och snabbt internet kanske det vore på tiden som jag la upp lite bilder från Indo. Älskade Indonesien!
Droppar visst in på Damon...
Bahar och Damon - den bästa coachduon!
Sist jag var på campet så var Scott coach. När jag fick reda på att det va en ny coach så blev jag nästan lite besviken... Ingen kan ju vara bättre än Scott! Men Damon Hollick är en otroligt bra coach och väldigt fin människa (och förbannat rolig är han också!!) Jag har aldrig mött någon som älskar surf så mycket som han. Kan bara varmt tacka honom för grym coaching!!!
Henrik och Philip. Sköna pojkar. Och snälla!
Soluppgångssurf.
Alex med Olles tama örn.
Scott på Ashtari.
Har tänkt tatuera ett ankare i flera år. Nu äntligen.
På båten Nanti dulu. Ska till Are guling.
Tänkte att nästa bloggis kommer bestå av ett par...tre...tio...eller okej typ tjougo ego-surf-bilder på mig va =)
k j e r l i g h e t
