27/5 - åldersnoja
Läste i förmiddags om ett uteställe i Stockholm som verkade härligt, men där åldersgränsen va 21 för att komma in. Tänkte: "Men vaffan då, typiskt att man alltid ska vara för liten!" Sen slog det mig NU ungefär 10 timmar senare att jag är ju 21 år gammal! Ska till och med fylla 22 i sommar!!!! Jag tror jag har haft alldeles för roligt detta året som jag inte pluggat - för shit vad tiden har gått fort - alldeles för fort. Jag vill alltid ha så här kul: 
På Jaya, någonstans mellan Bali och Timor. (Delfin).
Dyk.
Högt.
Emma, Marie och jag. Avskedsmiddag på Bali.
"Charlies angels".
Soluppgångssurf på Lombok.
Ljuvligt.
Coffee bay, SA.
Bloukrans bridge.
Cape point.
Muizenberg.
Det är kul att åka skidor - SKITKUL!
Bra kväll i Val d´isere.
Lokala morgontidningar alltså...
I hopp om att hitta en bild på min nye brorsson i den lokala morgontidningen Ystads allehandas nätupplaga, finner jag istället följande uppseendeväckande löpsedlar i Simrishamns-delen: Orgeln i Simris är mögelskadad, Bonde hittade sällsynt uggla, St Olof ska få egen rondell.
Fnissade för mig själv. Det här med lokala morgontidningar är intressant, var i landet man än befinner sig så kan man läsa om sjukt ointressanta saker. Stackars journalister säger jag bara.
Men jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte läser Ystan när jag är hemma, det är liksom ett måste till frukosten. Eller det är ett måste för mig att ha något att läsa när jag käkar frukost. I brist på lektyr i mitt forna hem i Malmö ledde det till att jag kunde all info på Åsens mjölkförpackningen utantill.
Fint djur som jag träffade i höstas.
En parantes: Wikipediade ko, och själva djurarten heter nötkreatur (Bos taurus), men jag tyckte att det såg lite perverst ut att skriva "fint nötkreatur" och eftersom jag inte vet om detta nötkreatur har kalvat kan jag inte kalla djuret för ko - så det så :)
23/5 - frosseri
Man kan inte tro att jag är en tvättäkta frossare vid första anblicken av min förhållandesvis spinkiga lekamen. Men om sanningen ska fram så äter jag som en häst!
Jag har aldrig förstått mig på dom som kan "spara" på till exempel en chokladkaka eller bara äta en halv chipspåse. Om jag får en chokladkaka (köper extremt sällan någon själv) äter jag upp den med en gång. Jag tror att detta beteende bottnar i att jag är lillasyster till två bröder. Om t ex popcorn eller godis fanns i huset när jag va liten så va "kriget igång". Det var helt enkelt för mig att äta upp så mycket som möjligt så snabbt som möjligt för att få ta del av det goda.
Min kära mor har sagt: "Vänta du tills du blir över 20 så ska du också se att du går upp i vikt, så som du äter". Yeah right tänkte jag då. Men det senaste året har faktiskt rumpan ökat lite i volym - inte mig emot.
Här i Norge där provianten är knapp blir det frosseri på det som plånboken tillåter. Här frossar jag i fil+fruktsallad+müsli och hemmagjort knäckebröd med olivolja på. Trots att jag en minut tidigare ätit en tallrik med min filblandning, står jag där och hackar nya frukter för en tallrik till, och sen en till, och en till...
För att ge en lite konkret bild av t ex mitt knäckebrödsfrosseri så har jag på en månad förbrukat upp 5 dl olivolja (jag steker inte i det), det är alltså mer än 1 dl i veckan som har gått åt som pålägg åt mina hemmagjorda knäckebröd. Det är förbannat gott alltså! Och igår så åt jag 8 (!) tallrikar med fil+frukt+müsli. Finns avväjningskiniker för müsli-missbrukare?!?
Jag fantiserar om bröd från Olof Viktors med enbart Bregott på! Blir högklassigt fross på det när jag kommer hem! Mmmmm!
Från i sommras - pasta a la Una.
Idag är jag förresten glad, ska ut i solen, lägga mig på bänken och läsa i min bok. Ska verkligen försöka njuta av att vara ledig.
22/5 - bipolär, ledighetsångest eller bara PMS?
Förbannat tjat om min ledighetsångest. Men nu har jag panik igen. Kände mig så sjukt jävla liten och ensam idag - aldrig nåt jävla sms, aldrig nåt mail, aldrig något samtal eller nåt liknande. (I och för sig är jag inte heller så jävla bra på att höra av mig till andra, så jag får väl egentligen skylla mig själv...) VÄNNER - VAR E NI OCH HUR MÅR NI? SKYPE NÅN DAG?!?!?
Så jag gjorde nåt impulsivt och egoistiskt - jag hörde av mig till han som känner mig bäst i hela världen, vilket var dumt eftersom han gjort klart för mig att han inte vill att vi ska prata. Berättade för honom att jag kände mig så jäkla ensam, och han kontrar med att det är jag som valt det, att det är jag som har flytt från alla som tycker om mig, att det är mitt eget fel att jag känner mig ensam. Det fick mig lite ner på jorden. Kom till insikt liksom - om att jag nog faktiskt är störd i huvudet...
Jag har aldrig haft några problem med att vara själv, jag är i grund och botten en uttalad ensamvarg, har aldrig varit särskilt sällskapssjuk. Men nu är det flera månader sen jag träffade mina vänner och mina fina hund, och nu så vill jag faktiskt hänga med alla fina.
Varför jag hamnade i Gjövik från första början (för drygt ett år sen) va för att jag ville resa, och för att resa måste man ha pengar och pengar tjänar man i Norge. Men just nu vet jag inte varför jag är här i Gjövik, det är lite det som är problemet också. Tidigare har jag alltid haft ett mål när jag varit här och jobbat. Men i och med att jag ska börja plugga igen till hösten (fuck,fuck,fuck) så har jag inget mål - vilket i sig är ångestframkallande. Kanske ett i-landsproblem att inte veta vad man ska göra av alla pengar?!? Inte fan vet jag...
Vettetusan vad det är för fel på mig - ena sekunden är jag glad och tillfreds med min situation, andra sekunden gråter jag floder och vill bara åka hem. Så är det värt att vara här - egentligen..?
Finaste vovven ♥, vi ska gå till Vårhallarna om 10 dagar :)
19/5 - jobb + sol = bra dag
Efter jobbet idag kilade jag "hem" en sväng för att byta om, smörja in mig, packa ner tjejtidning, vatten och en nagelfil i ryggsäcken. Cyklade ner till min bänk vid sjön Mjösa. La mig ner, filade på en nagel, sen somnade jag. Låg i uppkavlat linne och uppkavlade leggins. Efter 2,5 timme i solen cyklade jag hemåt. Och när jag tar av mig mina leggings får jag en smärre chock! Tvättar med tvål och vatten på smalbenen för jag tror först att det är smuts som skapat den lilla linjen. Men icke - det va en solbränna! Och inte vilken solbränna som helst - utan årets första (skandinaviska) solbränna! Imorn blir det jävlar i det solning i trosor!!!
Tadaaa - jag är ett levande bevis på att man visst blir brun fast än man smörjer in sig! (Med viss ansträgning och mycket god vilja så ser man faktiskt en linje under knäna :)
18/5 - shopping gör en glad
Helt otroligt vad en väldoftande solkräm, rosa rakhyvlar och tandtråd kan göra en glad! Men jag kan förtälja att det var flera månader sedan jag shoppade saker som inte har något direkt överlevnadssyfte (saker med överlevnadssyfte=mat). Undrar hur glad jag kommer bli när jag köper nya solbrillor?!?!?
Jag har insett att jag är väldigt svag för "hälso-och-skönhets-butiker". Jag kan t ex stå i en hälsokostbutik och läsa på olika hälsoprodukter i evigheter, samma sak är det med Apoteket och The body shop. Det är utan tvekan mina favvo-butiker. (Jepp, bättre än h&m).
Idag har jag ätit korv till lunch. Min kropp skrek efter kött häromdagen, så jag knallade till Kiwi och handlade ett kilo korv.
Egenbakat korvbröd, skånsk senap och tomatpuré (man tager vad man haver).
12/5 - vart tusan tog tiden vägen?
Det slog mig alldeles nyss att när jag kommer hem den 1 juni så har jag varit i exil i sex månader och under den tiden har jag sammanlagt varit hemma i 15 dagar. Det känns helt absurt! Jag menar sex månader är ju precis detsamma som ett halvt år!
Min älskade vän Sara fyller år idag (igen) - GRATTIS Sara!!! Ungefär 3 minuter efter mitt konstaterande att vad tiden gått fort och vad lite jag varit hemma, så läser jag följande på Saras Facebook:
Dra på trissor, fyller du år? Idag igen? Har för mig att jag skrev grattis för inte alls så länge sedan!
Aja, grattis då... IGEN!
You like this.
Rasmus
Känner du samma som jag Una?
19 minutes ago
9/5 - inte söndagsångest utan ledighetsångest
Fan nu är jag ledig.
En intressant man vid namn Alain de Botton gästade för några månader sen (sändes 29 januari) Skavlan. Han va filosof och hade skrivit en bok om varför vi arbetar - egentligen.
Jo, enligt honom så arbetar vi för att skräckfyllda tankar förhindras på arbetet (när vi jobbar har vi inte utrymme till att tänka på vår lilla existens i stora universum). På arbetet fokuserar vi på att vi ska vara där, och där vid en viss tidpunkt, och göra det här, och det här innan kl är t ex 15.00 och så vidare, och så vidare.
Arbete gör att vi känner oss betydelsefulla, och det ger oss en känsla av mening. Så fort vi inte jobbar (och i mitt fall och inte har någonting att göra) blir vi oroliga. För det är då vi "har tid" att tänka på vår existens.
Det här med att vara ledig har jag som sagt lite svårt för. Förra sommaren när jag kom hem från Norge efter 6 veckors arbete, tog det inte många dagar förren jag va på Arbetsförmedligen i Simrishamn och sökte jobb - och det va inte vilka jobb som helst jag sökte - utan det va riktiga skitjobb, jag skulle då kunna nöja mig med vad som helst bara jag hade något att göra om dagarna. Dock fick jag inget för jag skulle åka till Indonesien några veckor senare.
Att "känna mening" i det jag gör har också alltid varit centralt för mig. Jag började jobba relativt sent, mitt första sommarjobb fick jag när jag va 17 år. Innan dess handlade sommrarna för mig om att ligga på stranden. Och meningen med att ligga på stranden var att bli så brun som möjligt.
Med väldigt stor risk att låta helylle nu så var det även meningsfullheten en av anledningarna till mitt yrkesval - sjuksköterska. (Men fuck that nu - är som sagt obeskrivligt osugen på att börja plugga igen!)
Egentligen tror jag inte att det är själva ledigheten i sig som jag tycker är jobbig utan det är att jag inte ser någon mening med att vara det. Speciellt inte nu när jag är här i Norge. "Grund-meningen" med att jag är i Norge är att jag ska tjäna pengar och när jag är ledig tjänar jag inga pengar. Men sen finns det absolut ingenting att göra här i Gjövik heller - det är en extremt oinspirerande och ostimulerande stad. Idag har det dessutom regnat hela dagen så jag har inte velat gå ut...
Men jag tror och hoppas att det kommer bli lite lättre bara jag kommer hem. Där har jag två brorssöner, vänner, hund, inlines och förhoppningsvis en surfbräda som kan hålla mig sysselsatt.
Frågan lyder: Tänker den där Una alldeles för mycket eller är det kanske bara så enkelt att hon har ADHD?
Gör en Gynning. Typ... :)
8/5 Aldes födelsedag!!!
7/5 - DAGENS:
Behov: en manikyr (utan lösnaglar, nagellack och skit - bara en renovering av fingrarna). Mina nagelband har sett bättre dagar vill jag lova. Har gjort en manikyr en gång tidigare. På Bali. Det kostade 25 000 rupiah (ca 20 kronor). Antar att man får betala minst 20 gånger mer i Sverige. 
Aj.
Varma måltid: ärtsoppa med skånsk senap till - som pricken över i:et. (Mina kalla måltider består, kanske inte helt oväntat, av fil med tillbehör. Lite skrämmande det där... För jag äter "fil med tillbehör" MINST 3 gånger om dagen och ändå är jag sugen på det konstant... - rehab?)
Ärtsoppa "gör" sig inte riktigt på bild. Men go va den!
Must have: en surfbräda - Aloha Stryka. Denna "bad-boyen" ska bli min inom kort! 
Aloha Stryka - visst är han fin? (surfers.se)
Befrielse: att jag slapp va ledig idag (gillar ju inte att va ledig). Skulle egentligen inte jobba idag. Men fick ett trevligt samtal från jobbet imorse och frågade om jag kunde jobba - självklart!
Skönaste: tuppluren på typ 2 timmar efter jobbet på min favoritbänk i leggins och linne och en stor glad sol som ömt värmde mina kinder.
Låt: Alors on danse. (Spotify) Stromae – Alors On Danse - Radio Edit eller
Materiella saknad: mina inlines. Blir många turer till både Vik och Skillinge när jag kommer hem. (Då har ju rapsen slagit ut också för tusan, kan ju nästan inte bli bättre).
Ganska varm om fötterna.
Drift: vill brottas i sängen...
Fundering nr 1: hur sorglig är jag som människa om jag ligger i min säng en fredagskväll i maj och skiver detta inlägg? Om jag själv hade fått välja hade jag haft på mig mascara och min jeansjacka med skinande knappar, och haft några promille alkohol cirkulerandes i blodet.
Fundering nr 2: Om jeans på norska heter olabukse, heter då jeansjacka på norska: olabuksejacka?
3/5 - ...
...När man hör av sig till finaste exet - även fast han, 10 dagar tidigare, bett en dra åt helvete. När man kollar hotmailen 20 gånger på en dag - för mamma kanske har skickat något. När man startar en facebookchatt - men bäste killkompisen blir just "offline". När man sms:ar ett "hur är läget" sms till bästisen - och får inget svar...
...det är då känner man sig lite ensam, eller inte bara ensam - utan också ganska så nollig...
Som sagt:
