unab

Dagen började dåligt redan innan jag vaknat, drömde en dröm som gjorde mig på dåligt humör. Efter frukosten bestämde mig för att åka och surfa i Muizenberg, packade min ryggsäck och begav mig av mot tågstationen. Hittade jag den? – Nä.

Mitt extremt dåliga lokalsinne ligger tyvärr i generna, både jag och mina bröder har en grav typ av dåligt lokalsinne. Jag har fått det goda rådet av Tor att man ska följa ens instinkt, men gå precis tvärtemot den säger man ska gå. Har testat det några gånger, och det funkar ibland. Idag funkade det inte. Med tanke på att jag går vilse i den pyttelilla staden Simrishamn, som jag är uppvuxen i, är det ganska troligt att jag går vilse i den superduper stora Kapstaden också. (En gång förra sommaren när jag skulle cykla till Jysk i Simrishamn, en bit som normalt sätt skulle ta max 7 minuter från Sandgatan 14, tog det mig en timme att hitta. EN timme! På den nivån är det). Sen gör inte saken det lättare av att jag är så jävla tankspridd. Att jag var tankspridd och allmänt förvirrad visste jag redan när jag var 12 år och skapade mitt Lunarstormalias: Snurriga_jag. Ett alias som jag fortfarande besitter trots att Lunarstormskontot för många år sedan avslutats. För att gå förbi samma McDonald´s 5 gånger kan väl inte vara normalt? Tankspridd + dåligt lokalsinne = vilse så in i helvete.

Jag borde helt enkelt ta efter min kära far, att alltid se till att ha en välfungerande karta och en kompass när jag är ute på nya ställen. Eller kanske köpa en mobil med inbyggd GPS. Jag blev i alla fall mer och mer förbannad på mig själv för att jag inte hittade tågstationen, så efter drygt 3 timmars snurr jag gav helt enkelt upp (vilket verkligen inte är likt mig). Jag traskade hemåt, köpte varsin morotskaka till mig och Tor, åt den för att bli på bättre humör, hade ganska god effekt. Rakade benen, smörjde in mig med SPF 30, satte på mig min nya fina bikini, ringde taxi och la mig sedan på Clifton 2 i några timmar. Det va najs! Läste tidningen Rocky på stranden, vilken fullkomligt genialisk serie det är!

(Man kanske kan tycka att det är konstigt att jag hittar till Bo Kaap varje dag, men det är inte lika svårt, eftersom jag har Table Mountain som landmärke, och det ser man från nästa hela stan. Tur är väl det).

Vid 18-tiden inhandlades picknick och en liten flaska bubbel. Tor, Erik och jag vandrade upp för Lion´s head för att picknicka i solnedgången. Sjukt fint! Vi klättrade dock inte ända upp till toppen, hade varit smått omöjligt och även livsfarligt att ta sig ner i mörker. Det finns svalor här, det är våra svalor som bor här nu. Det är härligt att höra deras svirr igen, det för mig tillbaka till en ljummen sommarkväll i trädgården på Österlen. (Vädret här påminner förresten lite om en högsommardag på Österlen, varmt och overkligt gött, men med en sval vind från havet – perfekt!) Erik är förresten som en levande uppslagsbok, jag har frågat om stjärnor, stjärnbilder, månen, franska, ödlor, svalor, vin och vindruvor, och han har svarat. Imponerande.

 
Utsikten från Lion´s head. Det är sjukt högt, även om det inte framgår så bra på bilden.


Imorn vill jag surfa, får se vart det blir. 

Natti.