22/5 - bipolär, ledighetsångest eller bara PMS?
Förbannat tjat om min ledighetsångest. Men nu har jag panik igen. Kände mig så sjukt jävla liten och ensam idag - aldrig nåt jävla sms, aldrig nåt mail, aldrig något samtal eller nåt liknande. (I och för sig är jag inte heller så jävla bra på att höra av mig till andra, så jag får väl egentligen skylla mig själv...) VÄNNER - VAR E NI OCH HUR MÅR NI? SKYPE NÅN DAG?!?!?
Så jag gjorde nåt impulsivt och egoistiskt - jag hörde av mig till han som känner mig bäst i hela världen, vilket var dumt eftersom han gjort klart för mig att han inte vill att vi ska prata. Berättade för honom att jag kände mig så jäkla ensam, och han kontrar med att det är jag som valt det, att det är jag som har flytt från alla som tycker om mig, att det är mitt eget fel att jag känner mig ensam. Det fick mig lite ner på jorden. Kom till insikt liksom - om att jag nog faktiskt är störd i huvudet...
Jag har aldrig haft några problem med att vara själv, jag är i grund och botten en uttalad ensamvarg, har aldrig varit särskilt sällskapssjuk. Men nu är det flera månader sen jag träffade mina vänner och mina fina hund, och nu så vill jag faktiskt hänga med alla fina.
Varför jag hamnade i Gjövik från första början (för drygt ett år sen) va för att jag ville resa, och för att resa måste man ha pengar och pengar tjänar man i Norge. Men just nu vet jag inte varför jag är här i Gjövik, det är lite det som är problemet också. Tidigare har jag alltid haft ett mål när jag varit här och jobbat. Men i och med att jag ska börja plugga igen till hösten (fuck,fuck,fuck) så har jag inget mål - vilket i sig är ångestframkallande. Kanske ett i-landsproblem att inte veta vad man ska göra av alla pengar?!? Inte fan vet jag...
Vettetusan vad det är för fel på mig - ena sekunden är jag glad och tillfreds med min situation, andra sekunden gråter jag floder och vill bara åka hem. Så är det värt att vara här - egentligen..?
Finaste vovven ♥, vi ska gå till Vårhallarna om 10 dagar :)
