unab

Snorklingen med sköldpaddorna för några dagar sedan gjorde att jag verkligen ville lära mig att fridyka. Samtidigt att jag tänkte att det kunde hjälpa mig med surfingen om jag skulle kunna hålla andan bättre. Det finns ett fridykningscenter här på Gili så jag började igår, och idag är jag klar!

Jag har svårt att tryckutjämna mitt ena öra, så jag fick göra en "specialar-nedgång", med fötterna först (mot botten) som är bättre för öronen. Egentligen så ska man kravla sig ner med huvudet  först (mot botten) längst ett rep. Men jag fick som sagt kravla mig ner feet frist istället och då gick det galant att tryckutjämna. Klarade till 15 meter två gånger idag, och andra gången fick jag en blixtsmärta i min ena tand som försvann efter några minuter (Uffe du vet kanske varför?) Konstigt. Tjejen som är instruktör kan vara en av de ballaste människorna jag mött, grym tjej. Hon sa att det var synd att jag hade problem med att tryckutjämna, för enligt henne var jag en "natural talent" och att det märktes tydligt att jag var bekväm i vatten. Kul att höra tyckte jag. Ska träna mina tryckutjämningsmuskler varje dag nu.

Fridykning måste vara en av världens coolaste och samtidigt en av de märkligaste sporterna som finns.

Jag kände redan efter igår att kursen hjälpte mig med surfingen. Nu vet jag tillexempel att när man får sammandragningar i diafragman håller man inte på att drunkna utan då har man varit under vattnet ungefär hälften av vad man klarar av. Och man vill inte andas för att syret är slut, utan för att man vill göra sig av med koldioxiden. Givande, kul och mycket intressant kurs, glad att jag gjorde den.

Imorn ska Isabell och jag paddla kajak (om det ej är stora vågor, vill säga) - träning, sightseeing och solbränna samtidigt, najs!

JÄTTESTOR KRAM från oss.