Summering i text: Sommaren med Dolly
Sedan slutet av augusti ligger nu Dolly tryggt på land på Åland. Masten är av, hon har fått en högtryckstvätt och en stor presenning. Att ta upp Dolly på land var väldigt känslomässigt för mig, jag bara grät och grät och jag var inte alls till någon som helst nytta… Men det som kändes så ledsamt var att jag ville alltid vara på Dolly tillsammans med KalleKapten och segla, vi hade ju haft en så fin sommar och när vi tog upp Dolly så var det liksom slut på det…
På Åland bodde vi hos snälla familjen Sviberg och fick verkligen smaka på lantliv, vilket var väldigt mysigt!
Allt som allt så var vi seglande i drygt två månader. Som jag skrev i förra inlägget (insikterna som kom efter 14 dagars segling), har det såklart plussats på med fler insikter och iakttagelser:
Sjöväder i P1
- Sjöväder-rapporten i P1 blev en lika stor självklarhet att lyssna på varje dag som det är att borsta tänderna varje dag. (Kalle hade tillochmed ställt ett alarm på sin mobil 5 minuter innan sjövädret skulle börja). Sjöväder-rapporten i sig är inte en sådär superbra värder-rapport, eftersom den är ganska diffus. Den rapporterar vindstyrka, vindriktning och sikt, som handlar om väldigt stora områden (hav). Men just att skruva in sjövädret i P1 på radion, blev en helig stund på dagen då allt stannades upp och under 5 minuter tillägnades full uppmärksamhet till P1. Att följa sjövädret överlag med diverse mjukvaror var otroligt essentiell, och vi kunde nästan på ett maniskt vis kolla sjövädret flera gånger i timmen. Man lär ju av sina misstag så att säga… ;)
Nyfiken med kikare
- Ibland blir intrycken på havet få, vilket gör att man med största nyfikenhet tittar med kikare vilken flagga en båt flera hundra meter iväg har, och så kunde vi tala om det en stund. ”Tysk. Han har seglat långt”. ”Fina segel”. ”Tror du han är ensamseglare?” . ”Åh, han har en sån där fin jättevattentät seglarjacka”… Så kunde vi hålla på.
Många tyskar
- Tyskar är tydligen förtjusta att segla i Sverige. Vi mötte betydligt fler båtar med tysk flagg än båtar med svensk flagg, även fast vi då seglade i svenska farvatten.
Skeppshundar
- I gästhamnar har vi alltid stött på minst en skeppshund, skeppskatter förekommer också, men inte lika ofta. Det är alltså vanligt att ta med vovven på seglatsen. Dom är så söta i sina flytvästar!
Glad själ
- En gammal fin vän frågade mig när vi var mitt uppe i seglingen om hur min själ mådde, och jag svarade henne att den aldrig mått som bra som den gör nu. Att segla och verkligen till 100 % ta dagen som det kommer var otroligt skönt, nyttigt och inte minst väldigt kul.
The journey itself is the point
- Att färdas med hjälp av vinden och flytkraften är både opålitligt och ibland inte det mest effektiva sättet att ta sig från A till B på, och ja det tar betydligt mycket längre tid än att exempelvis flyga, köra moped eller i vissa fall att promenera… Men genom att sakta ner farten och växla ner så att säga så får man ju faktiskt se så mycket mer. ”The journey itself is the point” (Alan Watts).
Lördag
- Vi hade lördag alla dagar i veckan.
Primitivt vardagsliv
- Om man jämför med vardagslivet hemma i lägenheten så är det mycket på Dolly som är extremt primitivt, att laga mat är ett projekt, och inte för att tala om att diska… Och det mesta tar säkert minst dubbelt så lång tid på en segelbåt. Men eftersom vi inte haft någon tid att passa så var det bara att omfamna det faktum att det får lov ta lång tid.
Skador
- Man fick antingen nya skrubbsår/skärsår eller blåmärken varje dag. Inte varannan dag utan verkligen VARJE dag. Mest utsatt för skador var fötterna, smalbenen, händerna och huvudet.
Inga jämngamla
- Seglande människor i vår ålder, var ytterst sällsynta.
Make it work
- Vi har fått lära oss under hela ”Dolly-tiden” (under renoveringen och under seglingen) att som Tyra Banks skulle ha sagt: ”Make it work”, och hjärnan fick vara tvungen att hela tiden vara inställd på lösningsorientering.
Båtspråk
- Även fast vi har bott på båt och var seglande i drygt två månader så är det ändå vissa saker som bara inte fastnar, och då tänker jag på själva båtspråket. Rep eller tampar kallas på vår båt för ”band”. Fören heter ”nosen”. Aktern heter ”rumpan”. Knop heter ”knut”. Om vi ser en katamaran heter det ”kattmanndjara” och inget annat. Och när vi förtöjer Dolly med så kallad spring så heter det ”spross” på vårt båtspråk. Huvudsaken är att vi förstår varandra.
Vi har verkligen haft en fin sommar! Och vi förstod inte alls det där med att ”sommaren 2015 var pisse-sommar”, visst fick vi lite regn på oss här och där men solen log ändå varmt mot oss varje dag.
P E A C E <3
8/7 -Insikter efter 14 dagar på havet
Jag har kommit fram till några insikter under våra första 2 veckor på Dolly:
- Det är omöjligt att planera:
Allt handlar om väder och vind och om båten mår bra eller inte. Detta fick vi erfara redan innan vi kastat loss från Oslo. Planen var att ge oss iväg i gryningen den 22 juni, ack nej. På grund av ”mast-problem” med mera blev det istället på morgonen 3 dagar senare. Hade Kalle och jag inte fått hjälp av min snälle bror Tor, hade losskastningen blivit betydligt senare. Just nu är Kalle och jag strandade på Donsö, det är en ö söder om Göteborg. På grund av allt för mycket vind (kuling) och rengrusk så inväntar vi här snällare vindar, vår segelkapacitet klarar en vindstyrka på max 10 meter/sekund.
- Säkerhet kommer alltid först:
Att betala en hamnavgift och bo någerlunda säkert i en gästhamn är alltid en bättre ide än att riskera att bli krossade mot en bergvägg i en naturhamn med Nordanvindar som inte vill vända.
- Jag önskar mig en större segelbåt:
Jag har definitivt fått mersmak, (och Kalle också!) Men det hade ju inte direkt skadat med en större båt… Jag blickar drömskt mot de stora ”vrålåken” till båtgrannar som vi har i gästhamnarna. Dom som glänser fint och som har automatiska ankare i fören, (dom som man själv inte behöver dra upp för hand). Tänk att ha en varmdusch, ugn och rinnande dricksvatten från kranarna. Ja tack! Obs! Märk väl att jag är jätteglad i Dolly, hon har verkligen sin ”primitiva charm”, men det hade som sagt varit skönt att röra sig under däck utan att behöva gå kutryggad, och det hade också varit skönt att lägga sig till kojs utan att madrassen är fuktig för att luckan läcker in vatten.
- Tid över för att tillexempel läsa en bok finns inte:
Jag tog med mig tre böcker som jag tänkte att jag skulle få möjlighet att läsa under sommaren. Det är bara att glömma, eller i alla fall för min del. Jag har svårt att koppla av helt med en bok om det finns andra saker att göra. Och det finns ALLTID saker som behövs fixas på en båt; är det inte att skruva upp någon list så är det att sortera tampar, och är det inte att styra så är det att hålla utkik efter grund och så vidare, och så vidare. Men det stör mig inte och det stressar mig inte heller, inte det minsta.
- Stressen är som bortblåst:
En anledning till att jag är så kär i surfing är att man måste vara 110 % fokuserad på nuet, annars kan det bli farligt, samma sak är det med seglingen, det är helt omöjligt (i alla fall för mig personligen) att tänka över saker som är i framtiden och denna tankeverksamhet som handlar om framtiden är ofta väldigt stressande. Att segla innebär att man tar det som det kommer, våra planer är väldigt luddiga, vilket gör att våra dagar kan fyllas med precis vad som helst. Det känns nästan kliché-aktigt som att ”The sky is the limit”.
- Att få spendera en natt i en naturhamn är lyx:
En natt i en naturhamn slår alla 5-stjärninga hotell-nätter någonsin. Även fast frukosten kanske består av kokt ägg och makrill, och även fast toalettbesöken inte direkt har vikta toalettrulle-ändar, och även fast madrassen kanske är fuktig så finns det banne mig inget som är så lyxig som att ha en spegelblank naturhamn för sig själv och att sedan somna i en vaggande båt i den finaste killens stora famn.
Det var väl det jag kunde komma på just nu, antagligen kommer insikterna att bli fler allt efter som.
kram från oss <3
P E A C E
18/12 - 3/1 Costa Rica
Äntligen och återigen har man ingen uppfattning om vilken dag det är eller vad klocka är. Det är helg varje dag, det är semester!
Josse och jag kände oss ganska blonda när vi stod på parkeringen till hotellet där vi skulle mötas upp med surfakademin. Förväntansfulla, med färdigpackade väskor och deo i armhålan på morgonen dagen efter vi anlänt till San José. Det kom ingen buss... Vi hade tagit fel på dagen! Vi skulle bli hämtade nästa dag istället! Så vi fick en dags extra semester!
Santa Teresa
Otroligt fin strand, och på stranden finns många snälla och söta hundar som kommer fram och hälsar och vill att man ska kasta pinne!
En del surfare här men det funkar fint att surfa längs typ hela stranden vilket gör att det sällan känns trångt eller att man måste kriga för att få en våg!
Surfakademin
I början av veckan så körde jag på min Chilli-bräda, men jag va surf-ringrostig samt att vågorna just då inte var helt optimala för min lilla bräda. Så jag testade att surfa longboard ett par dagar och det är ju faktiskt ganska så skoj! Det är betydligt lättare att fånga lite mindre vågorna och det är kul att trippa fram och tillbaka på brädan. Mot slutet av veckan surfade jag på min bräda igen och det gick sååå bra!!!
Instruktörerna är härliga, snälla och duktiga! Sista dagen hade vi en surftävling: djungelns oupptäckta djur, där man skulle klä ut sig till valfritt djur och även imitera djuret i fråga på brädan i vågorna. Josse tävlade som en vädurs-kanin och jag tävlade som en tupp! Och jag v a n n!!! Jag trodde typ att priset skulle vara en medalj i choklad eller ett diplom, men det var 1000 kronors rabatt på nästa resa med surfakademin! Jag blev sååå glad och min vinst kommer jag självklart att utnyttja!
Josse och jag har efter surfakademin bott på ett schysst bungalow-hotell precis vid stranden. Sängen var lika bred som den var lång, och det låg rosenblad utspridda på lakanet när vi checkade in! Men första natten fanns tyvärrtyvärrtyvärr en oärlig själ som valde att stjäla från oss och våra grannar. Så första dagen ägnades bara åt tråkigheter, (kontakt med försäkringsbolag, polisanmälan och shopping av nya saker som blivit stulna). Det som gör allra mest ont och som gör mig argast är att min fina älskade Chilli-bräda tydligen fått en ny ägare...
Igår for vi till östkusten (Chauita, Limon) den karibiska sidan, för ett 2 veckors yoga-teacher-traning-program. Resan hit va lång och tråkig. Idag så börjar vi på yogan! Känns lite nervöst!
Aaaaaarrrriiiiiiiba!
Sunrise, Santa Teresa.
(Håller på att klippa ihop en video, och är strax färdig om tekniken är på min sida...)
Portugal september 2014
#portugal #roadtrip #lisbon #ericeira
17 sep: Happy birthday Kalle!
Mini plane ride :)
#oslo #miniplane #great #afternoon #july #summer
Road trip Norway
#roadtrip #norway #bestfriends #summer #2014
Nakholmen sleepover
#nakholmen #underthestars #summer #july #norway
41 hours in Skåne
#skåne #österlen #midsummer #friends #family #summer #june
Skying high
On our way to Blue mountains. Annie did this video. (I had no idea she was doing it.)
l o v e.
Insights discovered in OZ
◾ The aussie-boys are very good looking! And I've never seen that many longhaired dudes gathered in one place at the same time, as I did I Byron bay! Lovely!
◾ I guess Josefin, Annie and I look very Scandinavian, but I'm so fed up hearing that all the time! So therefor I've been "lying" about my origin. For example at New Year's Eve when a poor guy asked me where I came from and wanted to know my name, I introduced myself as Steven and that I was from India (and said this with an Indian accent.)
Other places I've been from is:
Melbourne, Zimbabwe, Denmark, Kongo and Tomorrowland.
◾ A smart thing on the Australian trains is that the train seats are changeable. So you'd never have to go backwards if you don't wish so.
◾ It's left traffic here, and this means not only keeping left on the road driving a car but also keeping left on pavements or in escalators. This took me about a week to discover. When I passed people on pavements (and I was walking on the right side) I thought to my self: "keep to your own side for crying out load, you moron!" Off course I was wrong. Keep always to your left and you'll avoid an embarrassing crash.
◾ We've been eating out heaps. And the service is by far the best I've experienced. Professional, friendly, smiley and very quick waiters calling you honey or sweetie (which I love!), and asking you how you are and how your day been. And over all excellent food and wine to a very reasonably price!
◾ The traffic lights are extreeeeemly slow! You push the button to get the green light, and you have to wait for ages and ages before the light switches to green. And when it finally goes green, you literally have to run over the street, before it turns to this stressful flashing red light.
◾ Australia is a wonderful country!
p e a c e a n d l o t s o f l o v e
Sydney and Melbourne
#sydney #bondibeach #hotdubtimemachine #melbourne #australia
The last couple of days in Australia
After a couple of hectic city-days in Sydney, we went on a day trip to Blue Mountain (like 2 hours west from Sydney by train). The mountains were actually blue. Pretty cool. There were different "attractions" you could do there, and one of them was to ride the steepest railway in the world. And yes it was very steep!
One of the things we wanted to tick off in Sydney was to have a night of "goodwineandgoodmusicsothatwecoulddanceourbuttsoff". Luckily the Sydney festival were on, and we had bought tickets to this "Hot Dub Time Machine". And we had no idea what so ever what to come. Anyway Hot Dub played goodies from 1954 to 2014. And it was fucking awesome!
Have a look yourself (it's from another gig though:)
In this writing moment we're in Melbourne, and it's a heat wave going on here. 45 degrees Celsius is the whether forecast. The wind feels like a hair dryer. It's disgustingly hot! We did a fair try sunbaking on the beach but I didn't stay long, it was unbearable. The sun can give me some kind of claustrophobic panic some times. "I.Just.Have.To.Get.Away.From.The.Sun.NOW!!!"
Josefin and I did tattoos our last afternoon in Melbourne. Josefin did pretty flying birds on her wrist and I did a rose on my foot. The rose is a beautiful piece of art, and every time I look at it I smile! The guy that did it was so good! Such a talent (and a sweetheart)! Before we started I warned him that I'm very tickely, he assured me that it would't tickle. Okey, fair enough. And for the record, he was right, it didn't tickle. It didn't tickle at all.
P E A C E
5/1-11/1 - Port Macquaire and Sydney
We rented a car from Coffs Harbour, and I like driving so I ended up driving all the way to Sydney. Thanks to Josefin and Annie I stayed on the right side of the road (which is the left side).
Our first stop was Port Macquarie, where we spent two nights at Rob's house with his two lovely kids. Thank you!
In Port Macquarie we drove around visiting different wine yards, tasting wine and stealing some grapes from the wine ranks. We also visited a koala hospital. A hospital for injured and sick koalas, the koalas were bigger than I thought and off course very cute! We were told that the koalas sleep for 23 hours per day, because the eucalyptus leaf they eat make them stoned, as if they were smoking weed.
Lighthouse in Port M.
We left Port Macquarie early in the morning to go to Newcastle, and my only goal in Newcastle was to meet Craig Anderson who lives there (he is in my opinion the best, and hottest, surfer in the world). But I didn't... We didn't stay in Newcastle longer than only for lunch and a very good cup of coffee.
Banks corner.
Craig Anderson.
Drove for two moore hours south to Sydney.
So far in Sydney we've been shopping, eating amazing food, sightseeing, getting a taxi ride for free (because the taxi driver thought it was a delightful to drive us!), sunbaking in Bondi beach, jumping in an air castle, enjoying the view 309 meters up in the air from Sydney Tower Eye (which was actually kinda boring), watching The Hobbit on the worlds biggest IMAX theatre and training on a gym with the Opera house and the Harbour bridge as a view.
View from Sydney Tower Eye.
p e a c e
Mojo and Port Macquaire
