unab

Sitter i en solstol i trädgården i föräldrahemmet på Österlen, svalorna svirrar. Grönt. Det sorlas från grannarnas middag. Pappa plockar jordgubbar från landet. Mamma vispar grädde.

Är alldeles nyss hemkommen från en vecka på en 36 fotare i södra Kroatien. The yacht week.

Fått vitt hår. Stukat foten efter en stämpling på dansgolvet. Blivit hes. Yogat. Dykt så djupt min kropp klarar av, för att uppleva den ljuvliga känslan av att lungorna expanderar när jag långsamt flyter upp mot ytan. Träffat människor jag vill träffa igen. Träffat människor jag inte vill träffa igen. Rökt alldeles för många cigaretter. Dansat tills stjärnorna suddats ut från himlen. Fått den finaste komplimangen – att jag och min kompis lyser, att i en folkmängd på 300-400 personer så är det vi som syns. Lärt mig några knopar. Varit beredd på att starta hjärt-och lungräddning på en sinnessjukt bakfull besättningsmedlem. Sovit för lite. Sovit gott. Mött en vacker man, med otrolig utstrålning.

Mått bra. Skrattat.


                                     


På tåget hem knappade jag av en slump in på den vackre mannens blogg (eller nätskrift som han själv vill kalla den), och hans texter berörde mig verkligen. Han skrev om tankar som även jag själv brottas med, men som jag den senaste tiden bokstavligt talat dunkat bort från mitt huvud.

Hans fina texter inspirerade mig till att börja skriva igen, bara precis för att jag tycker det är skönt. I perioder, huvudsakligen när jag reser, så skriver jag varje dag. En slags (rese)dagbok med alla mina tankar som snurrar just då. Och jag skriver även för att inte glömma. Just nu står jag inför hittills troligtvis den viktigaste resan för mig själv, eftersom just nu står alla dörrar öppna för mig, något jag verkligen har längtat efter, men som jag nu tycker känns väldigt läskigt, nu är det upp till mig att bestämma vad jag vill uppnå i livet. Upp. Till. Mig.

Älskar havet. Jag blir sjuk i själen om jag inte ser eller känner havet varje dag. Una "Rastlös" Billgren på land är Una "Harmoni" Billgren i och på havet, och trots att jag nyss är färdigutbildad, funderar jag på ett karriärsbyte.... Eller kanske snarare en karriärskombination. Något som ska ha med havet att göra.

Men för att man ska kunna uppleva/uppfylla sina drömmar (eller det man tror är ens dröm) måste man ofta offra lite på vägen. Jag har gjort det tidigare och kommer göra det ett tag framöver med jobb. För att uppfylla min nästa dröm behövs pengar, pengar jag ska tjäna i Norge. Imornkväll flyttar jag till Oslo, ska bo tillsammans med två bästa vänner, och jobba med det som jag är utbildad till, samt jobba med mig själv.

Jag anser att om man vill något riktigt mycket ser man verkligen till att drömmen uppfylls. Uppfylls drömmen inte, så har man antagligen inte älskat sin dröm, sin skatt, tillräckligt mycket.

Känner mig nyfiken på livet just nu.

Det har förändrats mycket på campet sedan jag var här sist, två nya hus, en yogahall, en klättervägg och en skatebowl, tre nya coacher och den sura hästen är dräktig.

Vi har haft lite otur med strömavbrott, vilket även påverkar duscharna, så Isabell och jag fick hjälpas åt att tvaga varandra en kväll med en balja med vatten. (Värt att tillägga är att detta skedde i totalt mörker).

Jag har redan haft 3 fotogenomgångar på en vecka här på campet, på resan med Ticket to ride som varade i 13 veckor hade jag 2 fotogenomgångar, inget ont om Ticket to ride - det var ett kul äventyr, men om man vill bli bra på att surfa så är det verkligen här man ska vara. Ingen annanstans.

Scott som är "headcoach" är verkligen en passionerad surfare och han är en superbra coach! Sen har vi en liten indokille som säger åt en vilka vågor som är värda att paddla på, och om man skulle behöva det får man även en liten knuff in i vågen - det är verkligen LYX!

Det gick över förväntan att surfa för första gången på 5 månader och jag gjorde det i 5 timmar. Olle sa åt mig att paddla på en setvåg, och jag tänkte att det nog är bäst att lyda, gjorde det och nu är det den "underbara vågen" som jag tänker på innan jag somnar om nätterna, tidigare har det varit vackra män som jag tänkt på innan jag somnar så det är trevligt med lite omväxling.

Såklart hade jag träningsvärk dagen efter men det var inte det värsta, utan det som gjorde mest ont var på de ställen där benen sticker ut och har kontakt med brädan när man paddlar, som revbenen, höftbenen, musbenet och knäna var det som gjorde sjukt ont! Men det har nästan gått över helt nu, tack och lov.

Den 21/9 var vi på Desert point. Eftersom det är en av världens bästa vågor så surfade jag såklart… INTE! För det är även en ganska farlig våg… Knädjupt är det tydligen där man surfar. Så det gäller att man inte trillar. På de två timmarna vi var där va det två surfare som fick sina brädor brytna på mitten. Det var kul att se en så perfekt våg och att se så duktiga surfare surfa denna monsterstora tub som fortsatte i flera hundra meter.

Har haft tre soluppgångssurf, vilket innebär att man ska sitta klar i båten klockan 05.00. Men det är alla gånger värt det! Orange himmel och så har man vågorna helt för sig själv (i alla fall i 45 minuter). Och jag kan lova att pannkakor aldrig någonsin har smakat så gott som efter ett tvåtimmarssurf på tom mage.

Den 22/9 åkte Isabell, jag och några till på en utflykt till ett vattenfall som ligger nära vulkanen Gunung Rinjani. Sjukt fint och skön luft att andas även gött att få lite sötvatten i barret. Jag hoppade ner för ett vattenfall som kanske var 5-6 meter högt, och jag tittade ner med ögonen öppna och fick ett ögonplask. Det gjorde ont.

Isabollen.

Samma dag så vaknade jag av en jordbävning - en liten skakning av sängen som varade i några sekunder. Men den jordbävningen som var i Malmö för typ 3 år sedan var mycket kraftigare, så till mamma - ta ett djupt andetag - det är ingen fara.

Johnny Depps brorsa har surfat här omkring den senaste veckan - en fröjd för ögat. Tydligen är han svensk också - trevligt.

23/9 åkte vi med båt i ungefär 1,5 timme till ett bryt som heter Ekas som ligger utanför viken, och är en fin vänstervåg. När vi kom dit var det en tjej med extremt dålig attityd som redan var i vattnet som skrek: "GO AWAY!!!" åt oss, och när vi väl var i vattnet var hon en riktig bitch. Jävla kärring! När hon försvann vågade jag ta för mig lite mer, och Scott kallade mig för "Miss Wavemachine" - fångade många vågor den dagen :)

Isabell har balans som en katt så det går riktigt bra för henne, så det är verkligen kul! Men å andra sidan så "avskyr katter vatten"…

Idag (24/9) hade vi ett soluppgångssurf, och just nu är det bra swell, så det var STORA setvågor. Jag paddlade utåt när jag såg en massiv våg komma, tänkte att jag hinner över, men nanosekunden efter bröt den och jag gjorde en alldeles för sen duckdive… Slängdes runt som en liten vante, och när jag kände att det nog var dags för ett andetag fick jag ta tag i min leash som var spänd som en gitarrsträng och dra mig upp till ytan.

När jag är hemifrån en längre tid brukar jag få extrema cravings efter olika saker, och den senaste veckans craving är en lätt kyss på halsen samt kinderägg (?!). Såklart är båda svåra att få tag på här… Är inte det typiskt?

Eat, surf, sleep, repeat.

K R A M

Är i Kuta, Lombok nu och sitter på ett cafe med wifi (!) Det va det inte tal om för två år sen när jag va här sist. Resan hit från Gili gick ganska så smärtfritt. Ska börja bege oss mot surfcampet om någon timme. Äntligen!

Har träningsvärk i nästan hela kroppen sen yogan igår, fan vad otränad man är. Tror jag kommer va ganska så mör sen efter första surfet på 5 månader.

Vårt bo på Gili.

Mittemot vårt hotell fanns ett räddningsprojekt för sköldpaddsbebisar. Rätt kär!

Hejdå Gili T.

KRAMAR från oss!

Det blev inge kajakande, för på det stället vi skulle hyra kajaker av, sa att det var alldeles för strömt för att paddla kajak, och att för några dagar sedan hade de tydligen varit tvungna att bogsera in några som kajakade in till stranden, som inte kunde komma in av sig själva. Om Isabell och jag det kajakat hade vi nog hamnat i Australien så vi avböjde faktiskt… Vi gick runt ön istället, det var fint men väldigt varmt om tassarna.

puss.

Vi ville ju rida när vi var här på Gili också, men hästarna här ser så varma, trötta och lite ledsna ut i ögonen så det kändes ej schysst att dom ska springa runt med oss på ryggen.

Om 30 minuter ska vi gå på 1,5 timmes yoga. Det var flera månader sedan jag gjorde det sist, och det ska bli såååå skönt. Isabell är nybörjare, och kan vara den ovigaste personen jag vet - undra hur det kommer gå?!

Från yogan idag.  Bästa träningen.

Imorn ska vi till surfcampet på Lombok, och troligtvis kommer det bli lite sämre med internet då, så det blir nog färre blogginlägg.

k r a m.

Snorklingen med sköldpaddorna för några dagar sedan gjorde att jag verkligen ville lära mig att fridyka. Samtidigt att jag tänkte att det kunde hjälpa mig med surfingen om jag skulle kunna hålla andan bättre. Det finns ett fridykningscenter här på Gili så jag började igår, och idag är jag klar!

Jag har svårt att tryckutjämna mitt ena öra, så jag fick göra en "specialar-nedgång", med fötterna först (mot botten) som är bättre för öronen. Egentligen så ska man kravla sig ner med huvudet  först (mot botten) längst ett rep. Men jag fick som sagt kravla mig ner feet frist istället och då gick det galant att tryckutjämna. Klarade till 15 meter två gånger idag, och andra gången fick jag en blixtsmärta i min ena tand som försvann efter några minuter (Uffe du vet kanske varför?) Konstigt. Tjejen som är instruktör kan vara en av de ballaste människorna jag mött, grym tjej. Hon sa att det var synd att jag hade problem med att tryckutjämna, för enligt henne var jag en "natural talent" och att det märktes tydligt att jag var bekväm i vatten. Kul att höra tyckte jag. Ska träna mina tryckutjämningsmuskler varje dag nu.

Fridykning måste vara en av världens coolaste och samtidigt en av de märkligaste sporterna som finns.

Jag kände redan efter igår att kursen hjälpte mig med surfingen. Nu vet jag tillexempel att när man får sammandragningar i diafragman håller man inte på att drunkna utan då har man varit under vattnet ungefär hälften av vad man klarar av. Och man vill inte andas för att syret är slut, utan för att man vill göra sig av med koldioxiden. Givande, kul och mycket intressant kurs, glad att jag gjorde den.

Imorn ska Isabell och jag paddla kajak (om det ej är stora vågor, vill säga) - träning, sightseeing och solbränna samtidigt, najs!

JÄTTESTOR KRAM från oss.

Just nu sitter Isabell och jag på en strandresturang som har gratis (!) wifi!

Checkade in på ett billigare (men ändå jättefint) boende (bungalow) i morse, smorde in mig med solkräm och sen gick vi till stranden. Isabell och jag svalkade oss med att snorkla (det är ganska så varmt här i Indonesien), tyvärr fick Isabollen problem med snorkeln och fick gå upp, (det går sådär för henne när det gäller vatten har vi kommit fram till, hur tusan ska det gå på surfcampet? haha!). Det iallafall synd att Isabell gick upp för typ 30 sekunder efter att hon började simma mot stranden så kommer två otroligt söta och ganska stora sköldpaddor simmandes förbi! Jag följde dom en lång stund innan de fortsatte ner i djupet. Jag hade ögonkontakt med den ena sköldpaddan och jag följde med den när den simmade upp till ytan för att ta luft, och den var så himla gullig när den kliade sig med sin tass (heter det tass?) över ena ögat! Åååh, så underbart det var! Älskade djur!!!

Imorn är det full moon party!

K R A M

En lärdom som jag kan dra av gårdagen är att komfort alltid ska komma framför ett billigt pris. Resan från Kuta, Bali till Gili T tog drygt 14 timmar (!). Dagen började redan sisådär, Isabell och jag satt längst bak i en shuttlebus och framför oss satt en jättejättestor ryss med hockyfrilla som satt med fönstret helt nerrullat, så vi fick 100-meter-i-sekunden-drag på oss i 2 timmar. På färjan till Lombok som tog 4,5 timmar låg vi på däck i solen hela vägen. Jag hade det ganska gött, sover supergott när det gungar så jag sov en del. Men vi låg som sagt på däck och där va den massor av oljefläckar så vi såg ut som två sotare efter den färden. Jag smorde in mig supernoga men det är lite svårt att smörja skalpen så den blev lite rosa. Isabell brände sig för första gången på denna resan och fick både solsting och solfrossa. Sen var det dags för ytterligare en shuttlebus i två timmar, tillsammans med en väldigt kladdig och hyperaktiv brasilianare. Sen var det dags för båten från Lombok till Gili T. Ostabil träbåt i stora vågor som Isabell fick på sig med jämna mellanrum, så hon kom fram till ön dyngsur, jag satt bredvid henne och jag fick inte en droppe på mig, haha!

Det här med att resa billigt och oskönt blir faktiskt inte billigare i längden, eftersom man vill unna sig så sjukt mycket lyx när man väl kommer fram, så vi tog in på det finaste hotellet på ön, och nu är vi 1,1 miljoner fattigare (för en natt).

Om vi hade tagit en fast boat från Kuta hade vi varit framme på 2 timmar och inga stopp på vägen. Det hade kostat typ 500 kronor, och vi betalade typ 150 kronor för vår äckelresa.

Usch, vad jag låter bitter, men det är jag verkligen inte, den långa resan var ett litet "äventyr" i sig och vi har som sagt blivit en erfarenhet rikare. Det blev många skratt under dagen bara för allt var så sjukt udda och overkligt.

Vi unnande oss god mat och lite Bintang på kvällen och nu känner vi oss som nya människor.

Idag har Isabell och jag ägnat oss åt att shoppa i Kuta. Våra väskor har alltså blivit ännu fetare och ännu tyngre… Jag har ändå rest med ryggsäck några gånger under ganska långa perioder, och av erfarenhet så kan jag tänka mig att ryggsäcken borde bli lättare efter varje resa. Men det blir den alltså inte för min del, nu har jag verkligen med mig ALLT som jag saknat på mina tidigare resor, mest är det läkemedel, och "tjejprodukter" (som diverse krämer, balsam osv, osv). Har även med mig en sjuksköterskeväska, som jag hade haft stor nytta av om den hade följt med mig till Sydafrika tidigare i år. Jaja nog om det.

.

Vår packning...

Imorn (10/9) ska vi till Gili Trawangan, resan startar kl 06.00 och det är sagt att vi ska vara framme typ 10 timmar senare. Om vi inte blir uttråkade på att rida, paddla kajak, yoga, snorkla med sköldpaddor, festa, sola och bada så kommer vi nog att stanna där i en vecka, sen är det Surfcamp Lombok som gäller. Ska bli så sjukt kul att träffa alla igen och såklart att surfa igen! Tyvärr fick min älskade bräda stanna hemma. Kommer nog bli ett köp av en ny älskling på Lombok.

STOR KRAM från Una och Isabell!

Hej hej och hej!!

Jag hoppas in här och gör ett litet "gästinlägg" tänkte jag :)

Just nu bor vi på det fina hotellet Lembongan Reef, som vi dock kommer lämna imorgon för att åka tillbaks till Kuta på Bali och shoppa loss och äta på Mc Donalds. Eftersom det finns gratis Wi Fi där tänkte jag och Una äta en trerätters måltid och lägga in lite foto! Dom två första nätterna på denna ön bodde vi i en riktig hydda utan ac, städning, varmvatten och hela fönster. Haha!

Hyddans dass.

I övermorgon (lördag) ska vi åka vidare mot Gili.

Det blev inget dykcert för mig denna gången… Alltihop började med att jag skulle prova ut goggels, efter att ha provat ca 10 par hittade vi ett par som passade helt ok. När jag kom under vattnet läckte det dock in en massa vatten som jag på något sätt svalde genom näsan. Efter ca en halvtimme hade jag svalt en hel del vatten och mådde inte så bra, då fick jag äntligen byta till min dykinstruktörs goggels som passade bra! Efter genomgången i klor-poolen skulle vi ut o dyka i havet. Allting gick mycket bra hela vägen ner till 10-12 meter när jag släppte repet som vi skulle ta oss ner med hjälp utav. Helt plötsligt flöt jag upp som en badboll (utan att ha blåst upp västen) och dykinstruktören simmade ikapp mig o proppade ner ännu fler tyngder i västen. Då sjönk jag istället som en sten och blev stående på ett rev. Jag kunde inte tryckutjämna över huvudtaget då, och efter flera försök fick jag lite panik och simmade med hjälp av dykinstruktören upp till ytan där jag stannade. Troligtvis sitter min förkylning fortfarande i och efter att först ha svalt allt poolvatten och ha lock för öronen (som inte släppte på flera timmar) så hoppade jag över att fullfölja. Jag får se om jag försöker igen på Gili, annars väntar jag till nästa sommar i Frankrike.

Una har varit döduktig och dykt som en galning nu i tvådagar och nu är hon äntligen klar med sitt advancedcert!! :) duktig tjej…

Annars solar,badar och läser vi, jag har i princip läst ut en bok på 600 sidor redan, så det är verkligen relax på hög nivå!!!

Gutt.

Hoppas allt är bra med alla där hemma!! Megastor kram önskar jag och Una speciellt till min mamma som fyller år 9/9!!!! GRATTIS!!! :)

Puss och kärlek!