unab

Läste i förmiddags om ett uteställe i Stockholm som verkade härligt, men där åldersgränsen va 21 för att komma in. Tänkte: "Men vaffan då, typiskt att man alltid ska vara för liten!" Sen slog det mig NU ungefär 10 timmar senare att jag är ju 21 år gammal! Ska till och med fylla 22 i sommar!!!! Jag tror jag har haft alldeles för roligt detta året som jag inte pluggat - för shit vad tiden har gått fort - alldeles för fort. Jag vill alltid ha så här kul: 



På Jaya, någonstans mellan Bali och Timor. (Delfin).



Dyk.

Högt.

Emma, Marie och jag. Avskedsmiddag på Bali.

"Charlies angels".



Soluppgångssurf på Lombok.



Ljuvligt.



Coffee bay, SA.



Bloukrans bridge.



Cape point.

Muizenberg.



Det är kul att åka skidor - SKITKUL!

Bra kväll i Val d´isere.

I hopp om att hitta en bild på min nye brorsson i den lokala morgontidningen Ystads allehandas nätupplaga, finner jag istället följande uppseendeväckande löpsedlar i Simrishamns-delen: Orgeln i Simris är mögelskadad, Bonde hittade sällsynt uggla, St Olof ska få egen rondell. 

Fnissade för mig själv. Det här med lokala morgontidningar är intressant, var i landet man än befinner sig så kan man läsa om sjukt ointressanta saker. Stackars journalister säger jag bara.

Men jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte läser Ystan när jag är hemma, det är liksom ett måste till frukosten. Eller det är ett måste för mig att ha något att läsa när jag käkar frukost. I brist på lektyr i mitt forna hem i Malmö ledde det till att jag kunde all info på Åsens mjölkförpackningen utantill.



Fint djur som jag träffade i höstas.

En parantes: Wikipediade ko, och själva djurarten heter nötkreatur (Bos taurus), men jag tyckte att det såg lite perverst ut att skriva "fint nötkreatur" och eftersom jag inte vet om detta nötkreatur har kalvat kan jag inte kalla djuret för ko - så det så :)

Man kan inte tro att jag är en tvättäkta frossare vid första anblicken av min förhållandesvis spinkiga lekamen. Men om sanningen ska fram så äter jag som en häst!

Jag har aldrig förstått mig på dom som kan "spara" på till exempel en chokladkaka eller bara äta en halv chipspåse. Om jag får en chokladkaka (köper extremt sällan någon själv) äter jag upp den med en gång. Jag tror att detta beteende bottnar i att jag är lillasyster till två bröder. Om t ex popcorn eller godis fanns i huset när jag va liten så va "kriget igång". Det var helt enkelt för mig att äta upp så mycket som möjligt så snabbt som möjligt för att få ta del av det goda. 

Min kära mor har sagt: "Vänta du tills du blir över 20 så ska du också se att du går upp i vikt, så som du äter". Yeah right tänkte jag då. Men det senaste året har faktiskt rumpan ökat lite i volym - inte mig emot.

Här i Norge där provianten är knapp blir det frosseri på det som plånboken tillåter. Här frossar jag i fil+fruktsallad+müsli och hemmagjort knäckebröd med olivolja på. Trots att jag en minut tidigare ätit en tallrik med min filblandning, står jag där och hackar nya frukter för en tallrik till, och sen en till, och en till...    

För att ge en lite konkret bild av t ex mitt knäckebrödsfrosseri så har jag på en månad förbrukat upp 5 dl olivolja (jag steker inte i det), det är alltså mer än 1 dl i veckan som har gått åt som pålägg åt mina hemmagjorda knäckebröd. Det är förbannat gott alltså! Och igår så åt jag 8 (!) tallrikar med fil+frukt+müsli. Finns avväjningskiniker för müsli-missbrukare?!? 

Jag fantiserar om bröd från Olof Viktors med enbart Bregott på! Blir högklassigt fross på det när jag kommer hem! Mmmmm!

Från i sommras - pasta a la Una.


Idag är jag förresten glad, ska ut i solen, lägga mig på bänken och läsa i min bok. Ska verkligen försöka njuta av att vara ledig.

Förbannat tjat om min ledighetsångest. Men nu har jag panik igen. Kände mig så sjukt jävla liten och ensam idag - aldrig nåt jävla sms, aldrig nåt mail, aldrig något samtal eller nåt liknande. (I och för sig är jag inte heller så jävla bra på att höra av mig till andra, så jag får väl egentligen skylla mig själv...) VÄNNER - VAR E NI OCH HUR MÅR NI? SKYPE NÅN DAG?!?!?

Så jag gjorde nåt impulsivt och egoistiskt - jag hörde av mig till han som känner mig bäst i hela världen, vilket var dumt eftersom han gjort klart för mig att han inte vill att vi ska prata. Berättade för honom att jag kände mig så jäkla ensam, och han kontrar med att det är jag som valt det, att det är jag som har flytt från alla som tycker om mig, att det är mitt eget fel att jag känner mig ensam. Det fick mig lite ner på jorden. Kom till insikt liksom - om att jag nog faktiskt är störd i huvudet...

Jag har aldrig haft några problem med att vara själv, jag är i grund och botten en uttalad ensamvarg, har aldrig varit särskilt sällskapssjuk. Men nu är det flera månader sen jag träffade mina vänner och mina fina hund, och nu så vill jag faktiskt hänga med alla fina. 

Varför jag hamnade i Gjövik från första början (för drygt ett år sen) va för att jag ville resa, och för att resa måste man ha pengar och pengar tjänar man i Norge. Men just nu vet jag inte varför jag är här i Gjövik, det är lite det som är problemet också. Tidigare har jag alltid haft ett mål när jag varit här och jobbat. Men i och med att jag ska börja plugga igen till hösten (fuck,fuck,fuck) så har jag inget mål - vilket i sig är ångestframkallande. Kanske ett i-landsproblem att inte veta vad man ska göra av alla pengar?!? Inte fan vet jag...

Vettetusan vad det är för fel på mig - ena sekunden är jag glad och tillfreds med min situation, andra sekunden gråter jag floder och vill bara åka hem. Så är det värt att vara här - egentligen..?

Finaste vovven ♥, vi ska gå till Vårhallarna om 10 dagar :)

Helt otroligt vad en väldoftande solkräm, rosa rakhyvlar och tandtråd kan göra en glad! Men jag kan förtälja att det var flera månader sedan jag shoppade saker som inte har något direkt överlevnadssyfte (saker med överlevnadssyfte=mat). Undrar hur glad jag kommer bli när jag köper nya solbrillor?!?!?

Jag har insett att jag är väldigt svag för "hälso-och-skönhets-butiker". Jag kan t ex stå i en hälsokostbutik och läsa på olika hälsoprodukter i evigheter, samma sak är det med Apoteket och The body shop. Det är utan tvekan mina favvo-butiker. (Jepp, bättre än h&m).


Idag har jag ätit korv till lunch. Min kropp skrek efter kött häromdagen, så jag knallade till Kiwi och handlade ett kilo korv. 


 
Egenbakat korvbröd, skånsk senap och tomatpuré (man tager vad man haver). 

Behov: en manikyr (utan lösnaglar, nagellack och skit - bara en renovering av fingrarna). Mina nagelband har sett bättre dagar vill jag lova. Har gjort en manikyr en gång tidigare. På Bali. Det kostade 25 000 rupiah (ca 20 kronor). Antar att man får betala minst 20 gånger mer i Sverige. 


Aj.


Varma måltid: ärtsoppa med skånsk senap till - som pricken över i:et. (Mina kalla måltider består, kanske inte helt oväntat, av fil med tillbehör. Lite skrämmande det där... För jag äter "fil med tillbehör" MINST 3 gånger om dagen och ändå är jag sugen på det konstant... - rehab?)


Ärtsoppa "gör" sig inte riktigt på bild. Men go va den!


Must have: en surfbräda - Aloha Stryka. Denna "bad-boyen" ska bli min inom kort!


Aloha Stryka - visst är han fin? (surfers.se)


Befrielse: att jag slapp va ledig idag (gillar ju inte att va ledig). Skulle egentligen inte jobba idag. Men fick ett trevligt samtal från jobbet imorse och frågade om jag kunde jobba  - självklart!


Skönaste: tuppluren på typ 2 timmar efter jobbet på min favoritbänk i leggins och linne och en stor glad sol som ömt värmde mina kinder.


Låt: Alors on danse. (Spotify) Stromae – Alors On Danse - Radio Edit eller





Materiella saknad: mina inlines. Blir många turer till både Vik och Skillinge när jag kommer hem. (Då har ju rapsen slagit ut också för tusan, kan ju nästan inte bli bättre).


Ganska varm om fötterna.


Drift: vill brottas i sängen...


Fundering nr 1: hur sorglig är jag som människa om jag ligger i min säng en fredagskväll i maj och skiver detta inlägg? Om jag själv hade fått välja hade jag haft på mig mascara och min jeansjacka med skinande knappar, och haft några promille alkohol cirkulerandes i blodet.


Fundering nr 2: Om jeans på norska heter olabukse, heter då jeansjacka på norska: olabuksejacka?

...När man hör av sig till finaste exet - även fast han, 10 dagar tidigare, bett en dra åt helvete. När man kollar hotmailen 20 gånger på en dag - för mamma kanske har skickat något. När man startar en facebookchatt - men bäste killkompisen blir just "offline". När man sms:ar ett "hur är läget" sms till bästisen - och får inget svar... 

...det är då känner man sig lite ensam, eller inte bara ensam - utan också ganska så nollig...



Som sagt:
 

Just nu lider jag av hemlängtan, vilket gör mig lite små-bitter över hela landet som jag just nu befinner mig i. Jag är väldigt tacksam över mitt jobb (och min lön). Men det är när jag inte jobbar som jag har ångest över att vara i Gjövik. Trivs ju bra på jobbet. Det är alltså när jag är ledig som jag får lite panik (läs: mycket panik). För jag har ju ingenting här - bara mitt jobb och min yogamatta.

                                  vs.        

                                                   (Flaggbilder stulna från Google)


Tänkte dela med mig av lite "kulturkrockar" (egentligen språk-och mat-krockar) som jag iakttagit under min tid här i Norge, samt diverse frustrationer som byggts upp:

• Jag hatar när jag börjar tänka på norska. Jag kommer från Sverige och bör därför också tänka på svenska - på skånska.
  
  
  
• Jag blir bokstavligt talat spyfärdig när jag pratar norska, med kläm-käck melodi och med rullande fucking R. Det ligger helt fel i min ljuva skånska mun. R ska skorras fram - inget annat. Men efter otaliga omsägelser av meningar med skorrande R (men ändå norska ord) så har jag börjat rulla fram R:en med en gång istället. De förstår helt enkelt inte mig annars. (Inget ont om norrmän eller om det norska språket - jag förstår ju att de kanske har svårt att förstå vad jag säger - eller nä förresten, jag ångrade mig - det förstår jag faktiskt inte alls...) För att citera en bekant angående att jag överger de skorrande R:en för att anamma det norska språket: "du säljer din själ lite varje gång". Och det är sant, så sant.

• Det gör lite ont i mig varje gång det helt okontrollerat kommer ett: "ha de" ur min mun när jag avslutar ett telefonsamtal med en svensk.
  
  
  
• Jag brukar äta fil med (hemmagjord) musli med äpplebitar och apelsinklyftor till lunch. Och jag skojar inte nu: - det går inte en enda jobbdag utan att min matlåda kommenteras - "Det där ser inte gott ut". "Du är så sunn". "Äter du inget annat?". "Är det fruktstund eller?". "Går du på diet?". "Det ser surt ut". "Du har alltid så rar (= konstig) mat".
  
  Inte kommenterar jag mina kollegors papperspaket med brödskivor (mackor) som de äter till lunch varje dag (som gärna avnjuts med en Pepsi maxi till). Faktum är att 97 % av mina kollegor äter mackor varje dag till lunch. De äter mackor varje dag (ofta med brunost på) och jag äter musli varje dag, kan vi inte samsas där - "mötas halvvägs", och liksom inse att där skiljer vi oss lite åt. Det är helt okej att alla inte äter samma saker.

                                
                                 Min musli.

• Brunost - är en brun ost (Gudbrandsdalsost) som är extremt populär i Norge. Smaken påminner lite om messmör. Den är väldigt söt, och när man äter en brun-ost skiva så växer det i munnen och det mesta fastnar i gommen. Märkligt...                                                                 
  
                        
                        Brunost.
  
  
  
• När jag får frågan om var i Sverige jag kommer från, och jag svarar Skåne. Upprepar i princip  alla just "Skåne" och härmar mitt uttal som förövrigt inte alls låter så här: [SKAAAUUUÖÖÖNE]. Varför gör de sådär egentligen?

• Det norska språket gör det lite svårt för sig ibland kan jag tycka - de använder onödigt långa ord, exempelvis: rundstykke = bulle, syltetöy = sylt (varför inte bara skippa -etöy?) blötkake = tårta, sukkertöy = karamell, kaffetrakter = kaffekokare, potetgull = chips, olabukse = jeans.

• Nu generaliserar jag utifrån mina egna erfarenheter att alla norrmän har sina älskade bröd (som förövrigt alltid är uppskurna i skivor) i kylskåpet. Jag förstår verkligen inte det. Enligt brödinstitutet.se ska bröd förvaras torrt i rumstemperatur - aldrig i kylskåp, och för att brödet ska hålla sig färskt så länge som möjligt så ska det inte vara färdiguppskuret. (En brödskivare finns i alla norska matbutiker - men jag såg faktiskt en i Sydafrika också).

                        
                       En brödskivare.

• Att man kan hitta val i frysdiskarna i mataffärerna här är helt jävla sjukt och förbannat olagligt!!! Ska fan ringa Sea sheperd så de kan komma hit med sin kulsprutsbåt.

                       
                        Galet!

Ibland rinner bägaren över. Och jag hoppas att min chef inte läser detta eller att mina kollegor kommer ta illa upp (om de mot förmodan skulle läsa detta). Konflikträdd - check!



                       

Hade tre dagar ledigt, skulle på återbesök hos en ögonläkare i Uddevalla på fredagen, samtidigt som kände att jag verkligen behövde ett miljöombyte.

Så jag åkte och hälsade på en sargad Martin i Hunnebostrand, va i Uddevalla och några timmar i Göteborg. 



Svinglad på tåget från Gjövik.

Hunnebo.

Gråsparven han sjöng så fint!

Underbart.

Högt hoppetorn.

Söt båt!

Körde över till Smögen för att fika, men allt va (inte helt oväntat) stängt. Sjukt fint iallafall.

GLAD

På fredagen åkte vi till Göteborg! Galet, jag har ju aldrig varit där tidigare. Va där bara i några timmar, men jag måste säga att jag gillade Göteborg, som Malmö men mysigare på nåt sätt. När jag satt och väntade på Nils Ericson terminalen, på bussen som skulle ta mig till Norge, så ringer min kära moder och berättar att det efterlängtade brevet från Malmö högskola kommit. Ber henne öppna det, och vad står där?!? Jo: - ETT FETT JÄVLA AVSLAG fick jag. Några tårar rann ner. Hade ju ansökt om en termins uppehåll till, eftersom jag inte vill plugga - viljan och motivationen finns helt enkelt inte där. Från att ha klarat alla tentor på första försöket i 3 terminer, missade jag tre (!!!) tentor den sista terminen, eftersom jag var så sjukt skoltrött. Får se hur detta kommer gå... Men vad jag har förstått så är det roliga kurser hela höst terminen. Får hoppas det kan göra och hålla mig intresserad... Nu behöver jag förresten en lägenhet i Malmö också. Inte det lättaste att ordna. Jaja, men det löser sig!!! 


PEACE

YOGAR: älskar det!

Det hade inte skadat med några m2 till...

GÅR: får lite lätt klaustrofobi i min lilla 20 m2 hybel, så jag går så mycket och så ofta jag kan (idag va jag t ex ute i 4 timmar i strålande solsken).





Sjön Mjösa i bakgrunden (frusen).



Breathtaking view.


LÄSER: jag läser alldeles för många bloggar (måste verkligen skära ner). Men tack och lov tog jag med mig min stora bok, (så att jag inte fördummas). I boken står det allt om allt - tanken är att jag fullkomligt ska briljera på TP och bezzerwizzer framöver  :)


503 sidor, jag har läst 28...


ÄTER: otroliga mängder havregryn. Hemligheten är att rosta grynen - blir fruktansvärt gott!

Under havregrynen finns fil med kanel och en fruktsallad.


Min bulgurblandning:

Förra gången jag var i Norge levde jag (förutom på havregryn) på pannkakor. Men har inte med mig mitt grymma pannkaks-stekjärn, så denna gången känner jag att det blir denna blandning som jag kommer leva på. (Har faktiskt inte ätit någon annan maträtt sedan jag kom hit).


"Naan-bröd": mjöl och vatten = lätt recept.


Blir som ett mjukt knäckebröd.

På med olivolja, salt och timjan.


Att skriva inlägg (även så ointressanta inlägg som detta) är ett extremt bra tidsfördriv.  

INDONESIEN

Jaya:

(Spotify) Mr. Scruff – Fish 





Jag, Emma och Marie på Jaya.


Soft after-surf-häng-musik på surfcampet:

(Spotify) Gare du Nord – Pablos Blues 




(Spotify) Bon Iver – Skinny Love 




(Spotify) Mariam Walentin – Snart Är Det Jag Som Är Kung 






Johanna, Henke och Maria.


SYDAFRIKA

Denna låten för mig tillbaka till Kapstaden, till Tors och Eriks lägenhet på Jordaan street 56, efter goda middagar okynnesdrack vi vin och jag blev lite väl trött (läs: full), och smyger mig till sängen för att slumra i några minuter - då va denna låten ofta i bakgrunden. Underbart:

(Spotify) Mulatu Astatke – Yègellé Tezeta 





Tor, mat. vin.

Oavkortat kommer jag till frukostbordet, men också till den sjuka kvällen i Coffee bay:
 
Big Nuz - Umlilo





Coffee bay.


VAL D'ISERE

När jag sätter på denna låten dansar jag i pjäxor på La Follie douce:

Peggy Lee - why don't you do right (remix)




Full på öl på Dansken (le petite danois) "hårdrocks-diggar" Martin och jag till Mötley Crue:

(Spotify) Mötley Crüe – Girls, Girls, Girls - International 





Fondue, sen stack vi till dansken (Mötley). Det va en skruvat kul kväll!


LJUVLIGT!!!

 

Igår vaknade jag med  ett ONT höger öga, jag såg dåligt och var ljuskänslig. Oj vad detta inte är första gången. Visste hur ögat skulle se ut, men kollade ändå i spelgen. Så här trevligt såg det ut:


Ursäkta för den otrevliga bilden. Men det är så här jag ser ut just nu. (Rinner tårar hela tiden, svullet, rött, och ont). 

Opererade mina ögon med laser (LASEK) för snart 1,5 år sedan. För att slippa linser, för att det skulle underlätta min vardag, för att jag skulle slippa ta med mig ett kilo linser på resor osv. Men dessa så kallade epitel avlossningar har kommit regelbundet med ganska exakt två månaders "uppehåll". Men nu på bara en månad har jag haft TRE (!) stycken - fick det på morgonen när jag skulle till Kruger parken, en dag efter jag kom hem från Sydafika och så nu. Det som retar mig allra mest är att jag oturligt nog fick det på surfcampet också då jag fick ligga i smärtkoma i ett mörkt rum i 4 dagar istället för att surfa. Jag hade då inget "beredskap" med mig, som består av antibiotikadroppar, bedövningsdroppar, bandagelinser (och Citodon). Men detta är saker som jag nu aldrig lämnar hemmet utan. (Eftersom jag aldrig kan veta när ögat går sönder av sig själv). 

Förenklat är det som händer att epitelet på ögat (= det yttersta hudskiktet) lossnar. Igår morse kunde jag till och med se en lös hudflik på pupillen! Satte i en bandagelins som håller hudfliken på plats, kändes mycket bättre efter det. Men idag är det fan inget vidare...

Operationen betalade jag med min badvakts-sommarjobbs-lön som jag skramlat ihop under 2,5 månaders tristess - helvete vad mycket kul jag hade kunnat haft för dom pengarna säger jag bara.

Om ni nu anser att jag är en bitterfitta, så kan jag bara helt och hållet hålla med!!! För jag är så sjukt trött på detta nu.



Glor. Typ.


Hittade förresten detta youtubeklipp från en LASEK operation, så här går det till: 

Har haft en helt underbar vecka i Val d'Isere. TACK!!! :) Under den veckan har mitt förhållande till snö förändrats radikalt. Istället för att gå omkring och reta mig och svära över den - så har jag faktiskt lärt mig gilla snö, för det är så förbannat kul att åka skidor, sen är ju afterski jävligt kul det med. Nedan är ett youtubeklipp från La folie douce, vi va där när det spelades in, men i vippen (så man ser inte mig) - höhöhö, jodåsåatte...

Tignes.

NORGE: Tvi... jag är just nu i Gjövik. Bussresan hit var lite av ett helvete. En alkisgubbe som satt precis framför mig pratade oförskämt högt, tog av sina skor (hade inga strumpor - ingen doft av hallon precis). Gick i alla fall strax och satte mig längst fram i bussen för att slippa se, höra och lukta. Men lite senare vaknar jag av ett bröl, en doft av spya och cigarettrök. Charmig gubbe det där får jag lov att säga...

Vi blev kollade av tullen, de kollade pass och de ställde misstänksamma frågor. Jag var livrädd att dom skulle beslagta alla mina kilo havregryn som jag sälpat med mig! (Men tack och lov kollade de aldrig i min väska).

Jag försöker sova, ska nämligen jobba ikväll. Känner mig lite uppgiven. De andra gångerna jag varit här och jobbat har jag alltid haft ett mål, något som har hållit mig motiverad. I somras va det Indonesien-resan som skulle finansieras och nu i jul va det Sydafrika och Frankirke. Men nu då, vad ska jag göra nu, var ska jag resa, vad vill jag, vart vill jag? Ingen aning. Självklart har jag surf i tankarna. Men inget bestämt. En Ticket to ride resa hade inte varit fel - men typ över 6000 pund är mycket pengar. Funderat på surfcampet på Lombok igen. Men samtidigt vill jag testa något nytt.

Bor i samma hybel som jag bodde i två månader i julas. Tog inte många minuter förren jag kom in i samma sinnesstämmning jag hade när jag va här sist. Lyssnar på samma musik (Bon Iver), äter samma saker (havregryn) och fryser (kallt utomhus, kallt inomhus).

20 m2.

Jag fryser, så jag kan inte somna. Hade nog behövt något mer än min fleecefilt och duntäcke som håller mig varm... (Ska jag sätta på ugnen och öppna luckan?)

Ska i alla fall bli skoj att träffa alla kollegor och gamlingar ikväll!

Jag som egentligen är en "bikini-tjej" ska till snö och kyla imorn. Ska till Val d´ Isere för att hälsa på härlige Martin som jag lärde känna på surfcampet på Lombok. Jag har aldrig åkt skidor tidigare (med undantag från en friluftsdag i Vallåsen i nian). Jag hoppas på en googlesbränna från mina extremt överdimensionerade och smaklösa googles, trötta och ömma skidmuskler samt träningsvärk i nacken - det är då man vet att man kvällen innan har dansat skallen av sig. Hade även tänkt öva på mina franskakunskaper - kanske att det smyger ut ett och annat bonjour eller bonsoir men för att undvika att göra mig själv till åtlöje blir det nog inte mer än så. (Jag har förresten tur med uppgraderingar, fick ju en lyx-safari till budgetpris i Kruger parken, och på grund av för få bokningar ska jag flyga till Frankrike istället för att åka buss, men till buss-pris, så jag slipper sammanlagt 48 timmar på en buss – tack Langley!)

Från Clifton: